Omvårdnad vid schizofreni : En litteraturstudie om sjuksköterskors erfarenheter

Sammanfattning

Bakgrund: Schizofreni är en allvarlig psykisk sjukdom som kännetecknas av störd verklighetsuppfattning, kognitiva svårigheter, funktionsnedsättning och påverkar förmågan att upprätthålla vardagliga rutiner och sociala relationer. Sjukdomen kan medföra ett ökat behov av vård på grund av dess allvarliga och långvariga negativa konsekvenser. Sjukdomen kan också leda till en ökad risk för ohälsosamma levnadsvanor samt suicid. Trots att sjuksköterskan har en central roll i att främja både fysisk och psykisk hälsa samt skapa trygghet, riskerar patienter med schizofreni att få sämre vårdkvalitet. För att utveckla omvårdnaden finns det behov av mer samlad förståelse av sjuksköterskors erfarenheter i omvårdnaden av dessa individer. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att utforska sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad för personer med schizofreni. Metod: Kvalitativ metod valdes för denna litteraturstudie för att ge en översikt över sjuksköterskors erfarenheter. Sökstrategin utformades med stöd av PEO-modellen (Population, Exposure, Outcome) och genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna genomgick kvalitetsgranskning och analyserades sedan enligt Popenoes (2021) kvalitativa analysmetod. Resultat: Resultatet baserades på tolv vetenskapliga artiklar och sammanfattades i tre huvudkategorier: psykosociala mötet i omvårdnaden, professionell roll och organisatoriska förutsättningar. Resultatet visade att sjuksköterskor betonar vikten av fysisk aktivitet i samband med sjukdomen och att detta kan bidra till ett ökat välbefinnande. Sjuksköterskor agerar ofta som coacher för att stödja patientens motivation och för att uppmuntra till delaktighet samt vilja till att göra en livsstilsförändring. Betydande utmaningar som sjuksköterskor vittnar om är känslomässig och professionell stress samt osäkerhet kring evidens och interventioner. Organisatoriska hinder som resursbrist och tvetydiga riktlinjer försvårar omvårdnadsarbetet och bidrar ofta till frustration. Sjuksköterskor vittnar även om att patienter upplever stigmatisering och diskriminering, som utger ett betydande hinder för att ge adekvat vård. Konklusion: Omvårdnadsarbetet vid schizofreni kan vara komplext och utmanar sjuksköterskan att prioritera mellan fysisk och psykisk hälsa, samtidigt som de hanterar etiska och organisatoriska begränsningar. För att säkerställa en hållbar omvårdnad samt hög vårdkvalitet kan det vara nödvändigt att stärka både sjuksköterskors kompetensutveckling och organisatoriska förutsättningar.