Önskan om det omöjliga : En retorisk och filosofisk behandling av att inte vilja existera

Sammanfattning

Denna uppsats undersöker hur begreppet icke-existens kan förstås och gestaltas genom ett retoriskt och filosofiskt perspektiv. Utgångspunkten är Hideaki Annos animerade serie Neon Genesis Evangelion (1995), som här analyseras i relation till Søren Kierkegaards Sjukdomen till döds (1849) och Arthur Schopenhauers Världen som vilja och föreställning(1818). Syftet är inte att fastställa en absolut sanning om vad icke-existens är, utan snarare att bidra till den pågående diskussionen om vad det kan innebära att inte vilja existera. Genom att kombinera retorisk analys med filosofisk tolkning undersöks hur icke-existens fungerar som ett språkligt och kulturellt fenomen snarare än ett empiriskt tillstånd. Uppsatsen tar sin teoretiska utgångspunkt i doxologi, samt i Gérard Genettes begrepp om paratext, kontext och subtext, för att belysa hur mening skapas i gränslandet mellan text, tolkning och erfarenhet. Analysen visar hur Evangelion genom sitt berättande, sin form och sin paratext öppnar en yta där tanken på icke-existens kan undersökas snarare än besvaras. Genom paralleller till Kierkegaards begrepp om förtvivlan och Schopenhauers teori om viljan framträder icke-existens som ett uttryck för ett mänskligt behov av distans, reflektion och förståelse av självet. Den retoriska kraften i verket ligger inte i att övertyga om en viss hållning, utan i att skapa ett utrymme där det omöjliga kan tänkas och kännas – där språket prövar sina egna gränser. Slutsatsen är att icke-existens, såsom den framträder i de analyserade verken, bör förstås som ett retoriskt och filosofiskt verktyg för att gestalta gränserna för mänsklig erfarenhet snarare än som ett konkret tillstånd eller en önskan om upphörande. Genom att förena retorisk praktik och filosofisk reflektion visar uppsatsen hur icke-existens kan användas för att synliggöra vår längtan efter mening i det till synes meningslösa.