Optimal bildteknik för höftled : En fantomstudie med fokus på stråldos och diagnostisk bildkvalitet

Sammanfattning

Radiologin är ett ständigt utvecklande område med ny bildteknik som skapas och gamla som förbättras därför är det viktigt att finna den optimalaste bildtekniken för att ge patienten så lite strålning som möjligt med en bra diagnostisk bildkvalité. Syftet med studien var att undersöka vilken bildteknik – datortomografi (DT), fotonräknande datortomografi (PCCT), tomosyntes eller konventionell röntgen – som ger den bästa diagnostiska bildkvaliteten vid lägsta möjliga stråldos vid höftledsundersökningar. Metoden genomfördes som en mixed metod. Resultatet visade att modernare bildtekniker (PCCT och tomosyntes) ger lägre stråldos än äldre tekniker. Val av bildteknik för höftleder baseras främst på radiologers erfarenhet och hur viktig stråldosen bedöms vara. Generellt styrs valet mer av modalitet än av specifik bildteknik, där tidigare erfarenheter har stor påverkan på beslutsfattandet. Slutsatsen visar att de ”nyare” bildteknikerna (PCCT och tomosyntes) jämfört med sin modalitetpartner (DT och konventionell röntgen) har potential att minska patientens stråldos utan att kompromissa med diagnostisk bildkvalitet, men ytterligare klinisk forskning och utbildning av personal behövs innan de kan implementeras som standard i höftledsdiagnostik.