Ospecifik ländryggssmärta : Fysioterapeutiska åtgärder inom primärvården i Sverige

Sammanfattning

Ospecifik ländryggssmärta är den vanligaste typen av ländryggssmärta och saknar identifierbar patoanatomisk orsak, därför har det blivit en utmaning att utveckla effektiva behandlingar. Det saknas nationella riktlinjer i Sverige för fysioterapeutisk behandling av ospecifik ländryggssmärta. Det är oklart vilka typer av åtgärder som idag används av svenska fysioterapeuter. Syftet med studien var att kartlägga vilka fysioterapeutiska åtgärder för ospecifik ländryggssmärta som används av fysioterapeuter i Sverige samt undersöka om det föreligger eventuella skillnader i val av åtgärd mellan offentligt och privat anställda fysioterapeuter och mellan kvinnliga och manliga fysioterapeuter. Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie av deskriptiv och komparativ design. Urvalet var ett bekvämlighetsurval bestående av yrkesverksamma fysioterapeuter i Sverige. Data samlades in via en enkät som besvarades av 105 fysioterapeuter. De mest frekvent använda åtgärderna var information och råd kring fysisk aktivitet, sedan följde information om ergonomi, information om smärtmekanismer, muskelstärkande träning samt träning av rörlighet. Privat anställda fysioterapeuter använde laserterapi (p=0.020), massage (p=0.006), samt yoga (p=0.013) oftare i genomsnitt jämfört med offentligt anställda. McKenzie träningsprogram (p=0.010) var mer frekvent använt av offentligt anställda i genomsnitt. Kvinnliga fysioterapeuter använde aerob träning (p=0.012), akupunktur (p=<0.001), information om ergonomi (p=0.023), träning av balans (p=0.013), träning av bålstabilitet med motorisk kontroll (p=0.012), träning av rörlighet (p=0.016) samt TENS (p=<0.001) oftare än manliga. Studien visade att det i övrigt fanns mycket likhet mellan grupper men att typen av anställning samt kön kan påverka till en viss utsträckning val av åtgärder.