Parasitering av blygrå rapsvivel, Ceutorhynchus obstrictus, i höstraps i förhållande till landskapsfaktorer

Sammanfattning

Jordbrukets allt större markanvändning har lett till en minskning av de naturliga habitaten vilket i sin tur har påverkat den biologiska mångfalden negativt. Även användningen av insekticider inom jordbruket tros vara en bidragande orsak. Höstraps är en viktig avbrottsgröda i en annars stråsädsdominerande växtföljd. Den används till matolja och pressrester används till djurfoder men raps kan komma att få en allt större betydelse i framtiden då rapsoljan även kan användas som förnybart biobränsle. Den drabbas dock av många olika skadegörare som kräver användning av insekticider som ofta har en negativ inverkan på nyttodjur. En av de allvarliga skadegörarna i höstraps i Europa är den blygrå rapsviveln. Landskapet runt fälten är en stor del i livscykeln för den blygrå rapsviveln och för dess parasitoider där de övervintrar och har tillgång till födoresurser både innan och efter vintern. Detta arbete är baserat på material från ett större projekt vid Sveriges lantbruksuniversitet för att ta reda på mer om skadegörare och deras naturliga fiender i höstraps och hur de påverkas av olika landskapsfaktorer. Syftet är att kunna förbättra de förebyggande åtgärderna inom integrerat växtskydd, IPM. Genom kunskap om hur landskapet påverkar interaktionen mellan nyttodjur och skadegörare kan olika element i landskapet förstärkas för att gynna nyttodjuren och uppnå effektiv biologisk kontroll genom bevarandebiologisk bekämpning. 15 fält i Skåne undersöktes för skador av den blygrå rapsviveln och parasiteringsgraden i förhållande till landskapsfaktorerna odling av höstraps föregående år, naturbetesmarker och skog. Även hur användningen av insekticider påverkade angreppen och parasiteringsgraden undersöktes. Resultatet visade ingen korrelation mellan landskapsfaktorer och parasitering utan parasiteringsgraden var hög för alla fält. En koppling gjordes mellan angreppen av blygrå rapsvivel och skog som visade att angreppen ökade i förhållande till ökad andel skog i landskapet. Ingen korrelation mellan vivelangrepp och övriga faktorer hittades. Användningen av insekticider påverkade inte angreppen av den blygrå rapsviveln eller parasiteringsgraden. En hög parasiteringsgrad uppnåddes i alla skånska fält oavsett landskapsfaktor eller insekticidanvändning vilket översteg gränsen för effektiv biologisk kontroll. Resultatet skiljer sig jämfört med tidigare forskning där vivelangreppen varit starkt kopplade med naturbetesmarker och odling av raps. Andra landskapsfaktorer kan påverka men även längden på kanten och inte andelen har visat sig ha effekt. Även andra avstånd kan ha gett andra resultat. En uppföljning över flera år kan ge mer tydlighet gällande resultatet då det är fler faktorer som exempelvis vädret som kan påverka angreppen och parasiteringsgraden. Slutsatsen är att inga tydliga effekter gällande landskapsfaktorerna kunde dras utifrån detta resultat jämfört med tidigare studier och mer forskning behövs för att kunna använda denna information som ett verktyg inom IPM genom bevarandebiologisk bekämpning. Gällande kemikalieanvändningen påverkades inte parasiteringsgraden vilket kan förklaras med att inflygning sker efter besprutning. Tidpunkten för besprutning kan även vara bakomliggande orsak till att angreppen av den blygrå rapsviveln inte påverkades då besprutningen i de flesta fall troligtvis var riktad mot andra skadegörare. Inga tillförlitliga slutsatser gällande kemikalieanvändningen kan dras men kan behöva undersökas vidare då låg effektivitet av bekämpning kan leda till eventuella större skördeförluster genom skidgallmyggan.