Patienters upplevelser av stöd till egenvård efter en stroke : En icke-systematisk litteraturöversikt

Sammanfattning

Bakgrund Stroke drabbar årligen omkring 15 miljoner människor globalt. Sjukdomen uppstår när delar av hjärnan får syrebrist till följd av en blodpropp eller hjärnblödning. Sjuksköterskan har en central roll i omhändertagandet av patienter med stroke, genom att erbjuda behandling, omvårdnad och pedagogiskt stöd. En viktig del i sjuksköterskans arbete är att stärka patientens förmåga till egenvård vilket kan vara avgörande för att förebygga återinsjuknande och främja återhämtning. En fördjupad förståelse för hur patienter upplever stöd till egenvård är därför betydelsefull, eftersom denna förståelse kan bidra till mer individanpassade omvårdnadsinsatser av hög kvalitet. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att belysa hur patienter efter en stroke upplever stöd till egenvård under rehabiliteringsperioden. Metod Denna litteraturöversikt har ett icke-systematiskt förhållningssätt och bygger på 15 artiklar som har framtagits från PubMed och CINAHL. Artiklarna har sökts fram utefter specifika sökord och avgränsningar. En kvalitetsgranskning baserat på Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag har utförts på samtliga artiklar. Resultatet har därefter analyserats och sammanställts utefter en integrerad dataanalys. Resultat Resultatet sammanställdes utifrån fyra identifierade huvudkategorier: Patienternas känslomässiga upplevelser efter utskrivning, Patienternas upplevelser av att känna sig oförberedd vid utskrivning, Patienternas upplevelser av egenvårdshantering och Patienternas upplevelser av anpassat stöd. Resultatet visade att patienter upplever stöd för att bedriva egenvård är centralt inom rehabiliteringen efter stroke men att stöd ges i otillräcklig utsträckning. Patienter upplever att stöd i form av utbildning, information och uppföljning ej är skräddarsytt efter de individuella behoven. Slutsats Denna litteraturöversikt belyser att patienter med stroke upplever stöd som positivt och önskvärt samt att det är centralt för att främja egenvårdskapaciteten. Trots detta upplever patienterna att stöd till egenvård är otillräckligt där de upplever brister i kontinuitet, kommunikation och utbildning.