PFAS-föroreningar i dricksvatten : En rättslig utredning av gällande rätt och vägledande svensk praxis

Sammanfattning

Per- och polyfluorerade alkylsubstaner (PFAS) är en grupp industriellt framställda kemikalier som upptäckts i vårt kranvatten, på vissa håll i skadliga mängder. Syftet med denna uppsats har varit att utreda vem som har ansvaret för PFAS-föroreningar, fokus var på dricksvatten i svensk rätt. Frågeställningarna som har besvarats i utredningen är hur det rättsliga ansvaret regleras och vad Sveriges två vägledande rättsfall om PFAS har inneburit. Metoden har varit rättsdogmatisk med en analys av de allmänt erkända rättskällorna. Analysen av rättsfallen visar att flera aktörer kan hållas ansvariga för föroreningarna: dels producenter av dricksvatten som har ansvar för föroreningar i vattnet och dels, verksamhetsutövare eller den som vidtagit åtgärder, som har orsakat en förorening. Svenska regleringen av PFAS baseras på EU-rättsliga förordningar om gränsvärden och begränsade eller förbjudna ämnen. Arbetet med regleringen är pågående vilket påverkar svensk rätt. Det är livsmedelsverket som ger ut föreskrifter om gränsvärden och som kontrollerar kvaliteten på dricksvattnet. Dricksvattenproducenter har ansvar att lämna uppgifter och rapportera föroreningar som förekommer i dricksvattnet. Slutsatserna är att rättsutvecklingen går mot en reglering i grupp vilket innebär att alla ämnen blir begränsade att använda, även nya ämnen. I svensk rätt tas PFAS-ämnenas riskfyllda och långlivade egenskaper in vid bedömning av ansvar samt att principen om att förorenaren betalar är vägledande.