Planering med vegetations roll för släntstabilisering : markarmering med gamla rotsystem

Sammanfattning

Denna kandidatuppsats utforskar geoteknik och hur vegetation bidrar till släntstabilisering och om döende rotsystems kan bidra till en temporär stabilisering, för att förenkla anläggning eller förebygga risker medförda av klimatförändring. Slänter kommer bli mer utsatta för erosion, vilket kan hota samhällsbebyggelse för påskyndad förändring. Vilket kan medföra samhällsförstöring och kostnader. I linje med att använda mer hållbara material och metoder utforskar denna uppsats alternativ, med användning av växter och rotsystem. Uppsatsen är en litteraturgenomgång av vetenskapliga källor och publikationer av svenska myndigheter och institut. Som analyserar och sammankopplar olika yrkesfälts kompetens inom ramar för landskapsarkitekturen, för att nå en bredare förståelse mellan yrkesgrupper. Geoteknik är ett ämnesområde som vanligen förlitar sig på en geotekniker. Men landskapsgestaltning och förvaltning är något som samspelar med landskapsarkitekturen, vilket kan förenkla dialog och planering mellan professioner för anläggning. Rötter och gamla rötter förbättrar jordars skjuvhållfasthet. Även om gamla rotsystems förbättrande egenskaper blir temporära, på grund av förmultningen, bidrar de till en förbättring för att behålla strukturen. Variationen av olika växter och klimatförhållanden, är variabler som inte är konstanta mellan geografiska faktorer. Med tanke på att det varierar mycket mellan arbetets litteraturs utvalda geografi och Sveriges, har endast spekulationer gjorts. Slutsatsen som uppsatsen kommit fram till är att ämnet bör studeras vidare.