Rättighetsbegränsande normgivning under covid-19 pandemin : En komparativrättslig studie av Sveriges och Finlands fri- och rättighetsbegränsande normgivning med anledning av coronapandemin

Sammanfattning

Följande uppsats behandlar problematiken kring begränsningarna av de grundläggande fri-och rättigheterna med primärt fokus på rörelsefriheten och religionsfriheten som skedde i Sverige och Finland under coronapandemin. Genom en komparativrättslig metod analyseras ländernas konstitutionella reglering, lagstiftarens normgivningsmöjligheter samt myndigheternas normgivningsmöjligheter avseende begränsning av grundläggande fri- och rättigheter under covid-19 pandemin, även benämnd coronapandemin. Uppsatsen redogör för såväl gällande rätt i respektive land, dvs. de konstitutionella förutsättningarna för att begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna, som de faktiska fri- och rättighetsinskränkande åtgärder som tillämpades under pandemin. Vidare problematiseras åtgärdernas förenlighet med grundlag samt konstitutionernas utrymme för konstitutionell nödrätt och beredskap. Materialet som använts i uppsatsen är huvudsakligen de traditionella juridiska rättskällorna samt vissa mediala publikationer. Sammanfattningsvis konstateras i uppsatsen att den systematiska indelning som gjorts av fri- och rättigheter har gett respektive lagstiftare olika möjligheter att inskränka enskildas grundläggande rättigheter. Dock har båda länderna infört åtgärder som resulterat i inskränkningar av rörelsefriheten samt religionsfriheten. Finland har genom sin konstitutionella beredskap haft större möjlighet att inskränka de grundläggande fri- och rättigheterna, i kontrast till Sverige där den konstitutionella beredskapen i civila kriser är obefintlig och den konstitutionella nödrätten odefinierad. Finland har under pandemin tagit stor hänsyn till legalitetsprincipen och har genom sin konstitutionella beredskap handlat i enlighet med grundlag när åtgärder gällande rörelsefriheten och religionsfriheten har vidtagits. Sverige har i viss mån tangerat gränserna för vad som anses vara legalt genom långtgående inskränkningar av primärt religionsfriheten som i konstitutionen är en absolut rättighet vilken inte under några omständigheter får inskränkas, förutom genom ändring av grundlag.