Resistensövervakning i miljö runt djurbesättningar : en pilotstudie

Sammanfattning

Antimikrobiell resistens (AMR) innebär att bakterier utvecklar motståndskraft mot antimikrobiella läkemedel, antibiotika, vilket gör bakterierna okänsliga för läkemedlets effekt. Detta ger de antibiotikaresistenta bakterierna en konkurrensfördel genom selektionstryck vid antibiotikaexponering. Resistens kan uppkomma genom mutationer eller upptag av främmande DNA. Idag ses en globalt ökad trend i användningen av antibiotika samt i spridningen av antibiotikaresistens, vilket utgör ett hot mot möjligheten att behandla infektioner och leder till ett ökat antal dödsfall samt ökat lidande. Antibiotikaresistenta bakterier kan spridas mellan människor, djur och miljö, vilket gör AMR till ett tydligt One Health-problem. One Health-konceptet betonar samspelet mellan hälsan hos människor, djur och miljö, och hur dessa områden är nära sammankopplade. Idag finns fortfarande kunskapsluckor när det gäller miljöns roll i spridningen av AMR och det finns ännu inga standardiserade metoder för övervakning. Detta arbete syftar till att vara en pilotstudie för att bidra med underlag kring miljöövervakning av AMR. Målet är att utvärdera miljöprovtagning nära djurbesättningar som en del av utvärderingen av de risker som är kopplade till spridning av AMR från djurbesättningar till miljön. I studien samlades prover in från gödseltankar på ett antal gris-och mjölkkobesättningar, samt från vatten i diken kring åkermark där gödsel från dessa besättningar nyligen spridits. Proverna analyserades därefter i laboratorium, där bakterien Escherichia coli isolerades som indikatorbakterie och resistens analyserades med mikrodilutionsmetod på EUVSENC-plattor. Resultatet presenteras tillsammans med data från en tidigare provtagning genomförd året innan med samma metodologi. Resistensbestämningen omfattade totalt 48 E. coli-isolat, varav fem isolat (10,4 %) uppvisade MIC (minimum inhibitory concentration) som översteg de fastställda gränsvärdena för resistens. De substanser mot vilka resistens identifierades var ampicillin, tetracyklin, trimethoprim samt sulfamethoxazole, där den största andelen resistens var mot ampicillin. Bland de resistenta isolaten uppfyllde tre stycken (60 %) kriterier för multiresistens. Samtliga isolat som uppvisade MIC över gränsvärdena härstammade från gödseltankarna, och inga isolat från miljön överskred dessa gränsvärden. Med hänsyn till metodens begränsningar och de erhållna resultaten kan effektiviteten av denna metod ifrågasättas, och alternativa metoder kan vara att föredra.