Tekniker för avancerad rening av avloppsvatten från antibiotika och bakterier : Utvärdering med multikriterieanalys för rening av blandat avloppsvatten och svartvatten

Sammanfattning

Den ökade utvecklingen av antibiotikaresistens utgör ett hot mot dagens samhälle och befintliga avloppsreningsverk är inte byggda för att avloppsrena vattnet från antibiotika. Men det är inte bara rening av antibiotika från avloppsvattnet som är viktig för att motverka uppkomsten av antibiotikaresistens, utan även reduktion av bakterier. Det finns ett alternativ att källsortera avloppsvatten från hushåll och behandla det separat istället för att leda det till avloppsreningsverk. Syftet med denna studie var att undersöka vilken reningsteknik som var mest lämplig att implementera för att rena avloppsvatten utifrån kriterierna rening av antibiotika, bakteriereduktion, driftkostnad, energiförbrukning, kemikalieanvändning samt behov av ytterligare yta och ombyggnation, på befintliga avloppsreningsverk och nya anläggningar där det sker källsortering. Teknikerna utvärderades genom en multikriterieanalys (MKA) baserad på en litteraturstudie för inhämtande av data och en enkät där medlemmar i SAFE-gruppen gav poäng till kriterierna utifrån hur viktiga de anser att de är. För behandling av svartvatten undersöktes ytterligare existerande behandlingsalternativ för att ta reda på hur effektiva de är på rening av läkemedelsrester och reducering av bakterier från svartvatten. Ett ytterligare syfte var att utreda vilka för- och nackdelar som fanns med att källsortera avloppsvatten, vilket gjordes genom att medlemmar i SAFE-gruppen svarade på en enkät samt genom en litteraturstudie. Urvalet av reningstekniker som undersöktes i denna studie baserades på deras rening av antibiotika för blandat avloppsvatten och dessa var ozonering, GAK (granulärt aktivt kol), UV och väteperoxid, nanofiltrering, omvänd osmos, aktivt kol och MBBR (biofilmreaktor med rörlig bädd). Den reningsteknik som var lämpligast att implementera på ett avloppsreningsverk och en ny anläggning för källsorterat avloppsvatten var ozonering som generellt presterade bra för majoriteten av kriterierna. Det fanns för- och nackdelar med att källsortera avloppsvatten. En fördel med att behandla svartvatten separat är att det innehåller majoriteten av bakterier och läkemedelsrester, däremot är en nackdel att förbehandlingen behöver vara omfattande för att reningsteknikerna som undersöktes ska åstadkomma samma reningsgrad som för blandat avloppsvatten. De reningstekniker som undersöktes i studien (ozonering, GAK, UV med väteperoxid, omvänd osmos, nanofiltrering, aktiv slambehandling och MBBR) är inte relevanta för källsortering av avloppsvatten och separat behandling av svartvatten. Istället kan i dag aktuella behandlingsalternativ som våtkompostering, rötning, alkalisk behandling och ammoniakbehandling med urea vara relevanta då de är tekniker som kan användas för behandling av svartvatten med påvisad reduktion av bakterier.