Revormstörel : en opportunist i skuggan

Sammanfattning

Släktet törel (Euphorbia sp.) återfinns i stora delar av världen och kommer ursprungligen från områden i Mellanöstern och Indiska halvön. Det innehåller cirka 2 000 arter som sträcker sig från ettåriga plantor till träd. Släktet är mycket variabelt och innehåller exempelvis arter med C3-, C4- eller CAM-fotosyntes. I Norden finns sju arter etablerade varav tre är ettåriga (revormstörel, rävtörel och småtörel) och fyra är fleråriga (bantörel, kärrtörel, vargtörel och vårtörel). Revormstörel (Euphorbia helioscopia L.) förekommer allmänt i jordbruksområden i södra och mellersta Sverige. Den trivs på näringsrik mark (åker, trädgårdsland och ruderatmark) och hittas ofta i radodlade grödor som sockerbetor och grönsaker på friland men även i slåtter- och betesvallar. Arten bildar en 10-40 cm hög stjälk med flockliknande blomställning och en ogrenad pålrot. Den förökar sig med frön som kan överleva i marken i över 10 år. Den verkar ha en utdragen groning under vår och sommar vilket kan göra att den undkommer ordinarie bekämpning på våren/försommaren. Revormstörel innehåller mjölksaft med stark kontaktverkande gift. Saften kan orsaka blindhet och konsumtion av växten kan ge inflammation i tarmar, lever och njurar. Vid svåra förgiftningsfall kan det centrala nervsystemet och hjärtat påverkas, och vid upprepad förtäring över lång tid ökar risken för cancerutveckling. Betesdjur verkar tycka att revormstörel är osmaklig och undviker vanligtvis att beta den. Förekomst av revormstörel sänker både kvalitet och kvantitet i betesproduktionen. Giftet förstörs inte av torkning och är därför problematiskt vid ensilage- och höproduktion. Revormstörel producerar även allelopatiska substanser som kan ge den en konkurrensfördel mot andra gröd- och ogräsarter genom att dessa ämnen stör andra arters groning och tillväxt. Arten kan vara svårbekämpad på grund av dess plastiska växtsätt. Den kan anpassa sig genom morfologiska förändringar som respons på kemisk och mekanisk bekämpning. Artens sena groning gör att den kan undgå ordinarie kemisk bekämpning och även försvåra mekanisk ogräsbekämpning. En viktig förebyggande metod är en varierad växtföljd där odling av flerårig vall och radsådda grödor växlas med ettåriga konkurrensstarka grödor som håller tillbaka revormstörel. I betesmarker måste arten hållas borta genom att förhindra att det blir luckor i beståndet där revormstöreln kan etablera sig. Mekanisk bekämpning med radhackning i radsådda grödor kan fungera men tar bara bort plantor mellan raderna. I betesvallar kan mekanisk bekämpning genom uppryckning av plantor vara möjlig på mindre ytor. Kemisk bekämpning kan utföras i sockerbetor med preparat från HRAC-grupper 2 och 4. Under år 2024 verkade förekomsten av revormstörel öka markant i Mellansverige vilket ställde till problem vid foderproduktion i betes- och slåttervallar. Det är viktigt att informera och uppmärksamma lantbrukare och rådgivare på arten. Detta eftersom den minskar grödproduktionen genom konkurrens om vatten, näring och ljus men även genom att avge allelopatiska ämnen som stör groning och tillväxt hos de odlade grödorna. Vidare sänker den både kvalitet och kvantitet på producerat foder genom innehållet av mycket giftig mjölksaft. I framtiden behövs mer forskning främst kring icke-kemiska bekämpningsmetoder mot revormstörel som är rationella och kan användas på stora ytor. Vidare bör studier göras kring huruvida spridningen av revormstörel verkligen ökar och vad detta i så fall beror på.