Svinamarant - ett nygammalt ogräs i ett varmare klimat

Sammanfattning

Svinamarant (Amaranthus retroflexus L.) härstammar ifrån Nordamerika. Den leder till stora skör-deförluster runt om i världen, och släktet den tillhör räknas in bland de ogräsarter i Europa med störst spridningspotential. Sveriges klimat förväntas att bli varmare i framtiden och eftersom svin-amarant gynnas av ett varmare klimat kan det bli ett problem för svenska lantbrukare. Idag finns det mycket internationell litteratur om svinamarant men nästan ingen information i svensk littera-tur vilket gör det svårt för yrkespersoner i branschen att få tag i lättillgänglig information. Därför finns det ett behov av att sammanställa kunskap om svinamarantens biologi och hur den kan be-kämpas under svenska förhållanden. Detta arbete utgörs av en litteratur- och intervjustudie med syftet att sammanställa information om svinamarant och dess biologi, samt svara på frågorna om vilka förutsättningar som krävs för att svinamarant ska kunna bli ett ogräs på åkermark i Sverige och vilka bekämpningsmetoder som kan lämpa sig för att kunna hantera svinamaranten i svensk växtodling. Svinamarant finns på alla kontinenter förutom Antarktis, och i Sverige har den obser-verats i södra delen av landet. Utifrån intervjuerna som utfördes framgick det att svinamarant hit-tats främst i fältkanter till majs och morotsodlingar. Förmodligen finns arten spridd på betydligt fler ställen utan att bli inrapporterad eftersom de flesta inte känner igen eller kan identifiera arten. Svinamarant är en sommarannuell, fakultativ kortdagsväxt som är monoik i sin reproduktion. Ar-ten har en fröproduktion på upp till 400 000 frön per planta och år, fröna har hög grobarhet efter 10 år i marken och en livslängd på upp till 40 år i fröbanken. Svinamarant är en C4 växt vilket gör att den gynnas av höga temperaturer. Dess frön gror därför när temperaturen är över 10°C och den har som bäst tillväxt när temperaturen är över 25°C. Några av de förutsättningar som svinamarant behöver för att kunna bli ett ogräs i Sverige är därför ökade medeltemperaturer, längre vegetat-ionsperiod och en ökning av antal grödor med breda radavstånd. Redan nu kan gynnsamma mikro-klimatiska förutsättningar skapas i sydsluttningar och ruderatmarker som möjliggör för svinama-rant att gro, växa och föröka sig utanför sitt vanliga klimatområde. Dessa mikroklimatiskt varma platser kan därmed gynna artens möjlighet till spridning mot nordligare breddgrader. Vidare kom-mer Sverige få en allt längre vegetationsperiod och ökade medeltemperaturer vilket också gynnar svinamarantens spridning. Från intervjuerna framkom det att svinamarant börjar dyka upp i fält men fortfarande är ovanlig, att den trivs i radsådda grödor och producerar frön. Utifrån litteratur-studien framgick att svinamarant vanligtvis kontrolleras genom kemisk bekämpning. Det finns re-dan ett flertal herbicider med god effekt mot svinamarant som är godkända i Sverige. Populationer av svinamarant har dock utvecklat resistens mot ALS-hämmare i flera delar av världen. För att motverka detta bör därför lantbrukaren växla mellan herbicider med olika aktiva substanser. När det kommer till förebyggande åtgärder har falsk såbädd visat sig ge goda effekter genom att frön lockas till groning för att sedan dödas vid nästa bearbetning. Vidare hämmas svinamarantens till-växt och konkurrensförmåga av täta grödbestånd och måttliga kvävegivor. När det gäller växtföljd så gynnas svinamarant av radsådda grödor, och för att minska risken för detta bör växtföljder an-vändas där vårsådda grödor varieras med höstsådda grödor och gärna även flerårig vall. Enligt re-sultaten från detta arbete kommer samtliga förutsättningar som krävs för att svinamarant ska kunna bli ett ogräs i Sverige att uppnås inom en snar framtid. En del resultat rörande svinamarantens tem-peraturkrav pekar åt lite olika håll. Det vore därför värdefullt att studera hur svinamarantens livs-stadier påverkas av nuvarande och kommande väderförhållanden i Sverige, och utvärdera när man ska applicera lämpliga bekämpningsmetoder genom kontrollerade studier och fältförsök.