Säkerhetszoner - en trygghetsskapande åtgärd? : En WPR-analys av hur otrygghet konstrueras som problem och legitimerar säkerhetszoner i svensk kriminalpolitik

Sammanfattning

Gängkriminaliteten och dess påverkan på tryggheten skildras i dagsläget som ett av de främsta samhällsproblemen i Sverige. Nästan varje dag rapporterar nyhetsmedia om skjutningar, sprängningar och dödligt våld med kopplingar till kriminella nätverk. Att bemöta och hantera den allvarliga gängkriminaliteten och öka tryggheten i samhället har således blivit ett av kriminalpolitikens främsta mål. Ett av de politiska förslag som presenterats som en av lösningarna på detta problem är lagen om säkerhetszoner, vilken trädde i kraft under våren 2024. I lagförslaget framställs gängkriminalitetens allvarliga utveckling, på flera sätt, alstra en påtaglig otrygghet hos allmänheten. Syftet med denna uppsats är att analysera hur begreppet otrygghet konstrueras i policyprocessen avseende säkerhetszoner, samt vad som kan tänkas produceras genom denna specifika konstruktion i termer av subjektspositioner och värdehierarkier. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt utgörs av de Foucault-inspirerade begreppen gränskontroll och disciplin. För genomförandet av denna studie har Bacchis (2009) diskursanalysmetod "What's the problem represented to be?” använts. Analysen visar på hur lösningen (säkerhetszoner) på problemet (gängkriminalitet), till stor del framstår som rationellt med bakgrund av den betydelse som begreppet otrygghet tillskrivs. Även de subjektspositioner som framträder i form av polisen, de gängkriminella och allmänheten kan förstås utifrån policyprocessens problemframställning av otrygghet. Dessutom åskådliggörs hur trygghet positioneras högst upp i en värdehierarki då det framställs som okränkbart i relation till andra värden. Slutsatsen som kan dras av detta är att policyprocessen avseende säkerhetszoner inte kan ses som en neutral strävan efter att lösa ett samhällsproblem, utan snarare som en praktik där otrygghet som diskursivt begrepp används för att legitimera den föreslagna åtgärden.