Sättningsproblematik och val av grundläggningsmetod vid byggnation på lerjord – en fallstudie

Sammanfattning

Denna studie behandlar sättningsproblematik och val av grundläggningsmetod vid byggnation på lerjord. Syftet är att undersöka hur geotekniska egenskaper hos lerjordar påverkar risken för sättningar samt hur dessa förutsättningar styr valet av grundläggningsmetod i byggprojekt. Studien syftar även till att analysera hur teoretiska rekommendationer om grundläggning på lerjord kan användas för att bedöma lämpliga grundläggnings- och markförstärkningsåtgärder i en fallstudie. Arbetet genomfördes som en kombination av litteraturstudie och fallstudie. Litteraturstudien användes för att identifiera centrala geotekniska faktorer med betydelse för sättningsutveckling i lerjord, såsom kompressibilitet, konsolidering, vattenkvot, skjuvhållfasthet och belastningsförhållanden. Fallstudien användes därefter för att analysera platsens geotekniska förutsättningar, däribland jordlagerföljd, hållfasthetsförhållanden, grundvattenpåverkan, topografi och stabilitetsproblem. Resultatet visar att sättningsrisken i det studerade området påverkas av en kombination av normalkonsoliderad lera, hög vattenkvot, låg odränerad skjuvhållfasthet, stor lermäktighet, ytligt grundvatten och nya varaktiga belastningar. Studien visar vidare att ytlig grundläggning inte framstår som lämplig för den planerade byggnaden, eftersom lasterna då skulle överföras direkt till mycket kompressibla jordlager. Den lösningsstrategi som sammantaget bedöms som mest geotekniskt motiverad är därför en kombination av pålgrundläggning, förstärkt erosionsskydd i släntzonen mot vattendraget samt kompletterande djupstabilisering, exempelvis med KC-pelare. Studien visar därmed att byggnation på lerjord kräver en helhetsbedömning där sättningsrisk, stabilitet och grundläggningsmetod analyseras i relation till varandra. Den rekommenderade lösningen bedöms vara tekniskt rimlig utifrån platsens samlade geotekniska förutsättningar och illustrerar samtidigt hur geoteknisk teori kan användas som underlag för självständig analys i ett verkligt projekt.