SEAMLESS: den sömlösa kontrollen : Ett spekulativt designprojekt som utforskar unga vuxnas syn på AI-assisterad bekvämlighet och hotet mot personlig autonomi

Sammanfattning

Detta spekulativa designprojekt undersöker hur unga vuxna upplever och förhandlar spänningen mellan kognitiv avlastning och personlig autonomi i en vardag som präglas av artificiell intelligens (AI). Syftet är att synliggöra de dolda maktförhållanden och existentiella dilemman som uppstår när digitala system gradvis övertar mänskligt beslutsfattande. Genom ramverket Research through Design (RtD) har projektet utvecklat designartefakten SEAMLESS; en spekulativ kortfilm som gestaltar en dystopisk röstassistent och ett fysiskt gränssnitt som styr karaktären Alex vardag. Filmen har använts som forskningsverktyg i en iterativ intervjuprocess med unga vuxna i två faser. Projektets teoretiska grund bygger på medialiseringsteori, Foucaults självteknologier, Stuart Halls receptionsteori, affektteori samt relationell agens och materiell semiotik. Resultatet är uppdelat i fyra teman. Det första visar att filmen väckte ett starkt sensoriskt och känslomässigt obehag hos deltagarna, där AI-röstens monotona kyla fungerade som en kroppslig varningssignal. Det andra temat synliggör en paradox där löftet om kognitiv avlastning krockar med en upplevd kontrollerad illusion av fri vilja. Det tredje temat belyser ett existentiellt motstånd mot att låta algoritmer optimera mänskliga minnen och relationer. Det fjärde temat ringar in ett algoritmiskt ansvarsgap, där respondenterna varnar för att bekvämligheten gör att vi avsäger oss det egna ansvaret för våra livsval. Projektets slutsats visar att unga vuxna inte är passiva mottagare; de intar en förhandlande eller oppositionell position där acceptansen för AI grundar sig i villkoret att maskinen förblir ett verktyg, och inte en medregissör som hotar det unika, mänskliga självdrivet.