SJÄLVFÖRVERKLIGANDE I FÖRORTSKOLONIN: Hur Changers Hub navigerar vithetsnormen i deras arbete för demokratiserandet av framgång

Sammanfattning

Målet med denna studie är att undersöka vad vithetsnormen har för betydelse för arbetsmetoder och beslutsfattande på Changers Hub samt på vilka sätt strukturer kopplade till detta begrepp interagerar med Changers Hubs arbete för att skapa en parallell, positiv samhällsberättelse gällande förortens invånare. Studien fokuserar på hur personalen navigerar externt och internt gentemot majoritetssamhället och rådande normer. Uppsatsen är skriven på svenska och baserad på åtta veckors fältstudie hos Changers Hub Hjällbo. Metodologiskt används deltagande observation hos personalen, såväl som kompletterande intervjuer med personalen och en fokusgrupp bestående av medlemmar i organisationen. Resultatet tyder på att de vithetsnormer och maktstrukturer som synliggörs genom Changers Hubs arbete i förorten har vissa likheter med protektorala strukturer hos de koloniala protektorat som fanns i bland annat Afrika och Mellanöstern. Studien synliggör också varför områdesutveckling inte tycks fungera som ett medel för att åstadkomma en strukturell förändring, men hur den kan göra skillnad för individer. I sin kamp för att lyfta kompetensen bland unga i förorten möter Changers Hub white saviourism och svensk exceptionalism så väl som en hyperliberal syn på den unge förortsmedborgarens förutsättningar. För en djupare förståelse av dessa fenomen har kompletterande analytiska verktyg såsom vithetsnorm, rasifiering och andrafiering samt Frantz Fanons, Sara Ahmeds och Arjun Appadurais reflektioner kring teorin om orientering använts.