Självföryngring i stickvägar – en analys av väderstreckens påverkan

Sammanfattning

Adaptivt och intelligent brukande av skogen kräver god förståelse för ekologi kopplat till självföryngring, där ljus kan vara en avgörande faktor. Många av de naturligt förekommande trädslagen i boreal skog är anpassande till en störningsregim som innebär ofta återkommande samt större kalytor med ett ljusinsläpp till fältskiktet och därigenom de unga trädplantorna. Avsaknaden av detta ljusinsläpp vid hyggesfria skogsbruksmetoder innebär utmaningar, vilka kräver nytänkande och vidare förståelse för att möta. Syftet med denna studie var att undersöka hur avlånga luckors kompassriktning påverkar ljustillgången och därigenom självföryngringen i upptagna luckor. I studien undersöktes även vilka andra beståndsfaktorer som påverkar plantetablering och tillväxt. Studien utfördes på tio bestånd i Västmanland där totalt 100 transekter i stickvägar av nord-sydlig respektive öst-västlig riktning inventerades. Data samlades in om plantantal, trädslag, stickvägarnas kompassriktning, markförhållanden och beståndsstruktur. Statistiska analyser genomfördes för att testa skillnader i plantetablering och tillväxt beroende på de olika beståndsfaktorerna. Resultaten visade att både antalet etablerade plantor och deras medelhöjd var signifikant högre i stickvägar med nord-sydlig riktning än i de med öst-västlig riktning. Denna skillnad kvarstod även vid analys av enbart barrträd för planthöjd, men inte för plantantal. Markstörning och fuktiga markförhållanden visade sig också positivt påverka föryngringen. Studien bekräftar tidigare kunskap om ljusets och markstörningens betydelse men tillför ny förståelse om väderstreckens inverkan på självföryngring. Praktiskt innebär detta att taktisk placering av stickvägar i nord-sydlig riktning kan leda till minskade viltbetesskador och förenkling vid framtida omställningar till hyggesfritt skogsbruk.