Sjuksköterskors erfarenheter av samarbete med sårsköterska i kommunal hälso- och sjukvård

Sammanfattning

Bakgrund: Behandling av svårläkta sår är en komplex och resurskrävande del av sjuksköterskors arbete inom kommunal hälso- och sjukvård. Arbetet ställer höga krav på kliniskt omdöme, kontinuitet och samverkan, samtidigt som sjuksköterskor arbetar självständigt med begränsad tillgång till specialiststöd. För att stärka kvalitet i sårbehandlingen har funktionen sårsköterska utvecklats, men kunskapen om hur detta samarbete upplevs av sjuksköterskor i kommunal kontext är fortsatt begränsad. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta tillsammans med sårsköterska i kommunal hälso- och sjukvård. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design och induktiv ansats. Insamlingen av data bestod i semistrukturerade individuella intervjuer med 27 sjuksköterskor verksamma inom kommunal hälso- och sjukvård i mellersta Sverige. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ manifest och latent innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema: Vikten av tillgänglighet av specialiserad kunskap och klinisk expertis, samt fyra kategorier: Begränsad kompetens, följsamhet och komplexa förutsättningar, Sårsköterskan som klinisk expert, Organisation och lärande samt Effekter för patienter och verksamhet. Sårsköterskan upplevdes bidra med avancerad klinisk expertis, bidra med handledning och trygghet, vilket stärkte sjuksköterskornas beslutsfattande, ökade patienternas tillit och bidrog till mer effektiv hantering av resurser. Diskussion: Sårsköterskans roll framträder som en central roll både för vårdkvalitet och sjuksköterskors kompetensutveckling i en komplex och självständig vårdkontext. Slutsats: Tillgång till sårsköterskans specialistkompetens är en central förutsättning för säker strukturerade och hållbar sårbehandling i kommunal hälso- och sjukvård.