Små röster i stora rum : – Om barn med selektiv mutism eller talängslan och specialpedagogers erfarenheter och strategier för att främja trygghet och kommunikativ delaktighet i förskolan.

Sammanfattning

Studien genomfördes utifrån ett uppmärksammat behov av ökad kunskap kring selektiv mutism eller talängslan i förskolan, då svårigheterna ofta är okända och riskerar att förbises. Syftet med studien var att belysa specialpedagogers erfarenheter och strategier för att stödja pedagogerna i arbetet med att skapa trygga och kommunikativa lärmiljöer för barn med selektiv mutism eller talängslan, utifrån ett relationellt perspektiv. Studien genomfördes med en kvalitativ forskningsansats och baserades på semistrukturerade intervjuer med tretton specialpedagoger verksamma inom förskola. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av tematisk analys enligt Braun och Clarke (2006). Resultatet visar, utifrån specialpedagogers erfarenheter och strategier, att tillitsfulla relationer, kravlösa förhållningssätt och arbete i små, strukturerade sammanhang är avgörande för barns trygghet och kommunikativa delaktighet. Specialpedagogens roll handlar främst om att stödja pedagogerna genom handledning, samsyn och relationsskapande arbete. Studien tar även stöd i anknytningsteori (Bowlby, 1969), vilket bidragit till förståelsen av hur barns behov av trygghet påverkar deras möjlighet att delta i kommunikativa sammanhang. Slutsatsen är att stöd till barn med selektiv mutism eller talängslan inte kan förstås som enskilda metoder, utan som relationella och föränderliga processer där trygghet och kommunikativ delaktighet utvecklas i samspel mellan barn, pedagoger och lärmiljö.