Språkutveckling i fritidshemmet och bildstöd som kompensatoriskt pedagogiskt redskap

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur personal i fritidshem arbetar med språkutveckling samt om och i så fall hur bildstöd används som ett pedagogiskt redskap i verksamheten. Mot bakgrund av fritidshemmets kompensatoriska uppdrag och ökade elevmångfald syftar studien till att belysa hur visuella stöd upplevs bidra till ökad begriplighet, delaktighet och kommunikation för elever med varierande språkliga förutsättningar.Studien bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex fritidspedagoger och fritidslärare vid fyra skolor i södra Sverige. Det empiriska materialet har analyserats med utgångspunkt i sociokulturell teori och multimodal designteori.Resultaten visar att språkutvecklande arbete uppfattas som centralt i fritidshemmet och att det sker i både informella och planerade sammanhang - genom tematiskt arbete, samtal och högläsning. Bildstöd används regelbundet i verksamheterna, framför allt för att synliggöra scheman, strukturera rutiner och tydliggöra instruktioner. Ur ett sociokulturellt perspektiv kan bildstöd förstås som ett medierande redskap som upplevs stödja elevers förståelse och delaktighet, särskilt för elever med neuropsykiatriska diagnoser, flerspråkighet eller begränsad språklig förmåga. Studien pekar samtidigt på att bildstödets användning varierar mellan verksamheter och att systematisk implementering saknas i vissa fall.Studien uppfattas bidra till fördjupad förståelse för hur bildstöd upplevs i fritidshemmets dagliga praktik och synliggör hur multimodala resurser kan fungera som kompensatoriska pedagogiska redskap i en inkluderande lärmiljö.