Stressreducerande åtgärder vid triagering av hund : i teorin och praktiken inom svensk djursjukvård

Sammanfattning

Stress hos sällskapshundar är vanligt förekommande vid besök på kliniker och djursjukhus. Stress definieras som en respons på en stressande upplevelse som hotar individens välbefinnande och som hindrar individen att agera i överenstämmelse med dess normala beteende. Reaktionen inkluderar förändrat beteende eller kroppsspråk, ökat kortisol, hjärtfrekvens samt andningsfrekvens. Både kort- och långvarig stress kan påverka hundars hälsa negativt samt framkalla beteendeförändringar såsom aggression och skygghet. Vid akuta besök på djursjukhus och kliniker triageras hundar. Triage är en process där patienter rangordnas efter allvarlighetsgraden av en skada eller sjukdom, där den sjukaste hunden examineras och behandlas först. Det finns idag inga studier gällande stress hos hund vid akutbesök och triage eller vilka stressreducerande åtgärder som kan implementeras. Detta kandidatarbete undersökte vilka stressreducerande åtgärder som användes på kliniker vid triage, samt hur de förhåller sig till rekommendationer i i litteraturen. En enkät, riktad till anställda som triagerar hundar, sammanställdes i nätverktyget Netigate® och skickades ut till 82 kliniker med akutmottagning i Sverige. Av totalt 106 svar inkluderades 89 i kandidatarbetet, där 52 respondenter var djursjukskötare, 25 djurvårdare och 12 veterinärer. De uteslutna respondenterna exkluderades då de inte mötte inklusionkritererna. Majoriteten av respondenterna svarade att de bedömer stress subjektivt och använder därmed inte någon stresskala såsom ”The spectrum of fear, anxiety and stress” (FAS Spectrum) eller ”Clinic Dog Stress Scale” (CDSS). Beteende, andningsfrekvens, andningsmönster, flåsighet och hässjande samt kroppsspråk var de tecken som observerades mest vid den subjektiva bedömningen. Stress hos hundar är normaliserat vid besök till kliniken och under triage. Applicering av stressreducerande åtgärder vid triage sker oftast i samband med hur allvarliga tecken på stress som hunden påvisar och därmed är skadan redan skedd. Litteraturen föreslog att minimera mängden fasthållning, vilket majoriteten av respondenter implementerade. Det föreslogs även att använda en lugn och mjuk röst tillsammans med lugna kontrollerade rörelser vilket majoriteten av respondenterna gjorde. Hunden fick även lukta på triagetagaren samt utrustning innan användning på hunden, vilket också är en rekommenderad metod enligt litteraturen. Vidare beskrivs det att personal kan anpassa kroppsspråket som mindre hotfullt samt att utföra mindre påfrestande undersökningar först och jobba sig upp mot de mer påfrestande. Litteraturen beskriver även miljöanpassningar som halkfria mattor på undersökningsbord, ljudisolering samt användandet av lugnande feromoner, dessa åtgärder var inte lika vanliga att respondenterna använde. Stressreducering påbörjas redan innan triagen och bör jobbas på proaktivt av djurägaren samt av annan vårdpersonal under hundens liv. Vidare forskning behövs för att undersöka vilka stressreducerande åtgärder som kan implementeras vid triage.