Kartläggning av självskattad pulshöjande fysisk aktivitet och upplevd stressnivå hos studenter vid Luleå tekniska universitet : en enkätstudie

Sammanfattning

Bakgrund: Stress är ett växande folkhälsoproblem och förekommer i hög grad bland universitetsstudenter. Tidigare forskning visar att studenter ofta rapporterar högre nivåer av stress, oro och ångest jämfört med jämnåriga yrkesverksamma. Långvarig stress kan ge negativa konsekvenser för både den psykiska och fysiska hälsan. Pulshöjande fysisk aktivitet har visat sig fungera som en skyddsfaktor mot stress. Syfte: Syftet med studien var att undersöka självskattad pulshöjande fysisk aktivitet och upplevd stress hos studenter vid Luleå tekniska universitet (LTU), samt att analysera skillnader avseende kön, ålder och utbildningsår. Metod: Studien var en observationsstudie. Data samlades in genom en egenkonstruerad anonym enkät som besvarades av 84 studenter vid LTU. Enkäten mätte självskattad fysisk aktivitetsnivå, upplevd stress samt hur dessa upplevdes påverka hälsan. Data analyserades genom deskriptiv statistik, Spearmans rangkorrelation och Mann-Whitney U-test. Resultat: Ett svagt men statistiskt signifikant negativt samband identifierades mellan pulshöjande fysisk aktivitet och upplevd stress (rho = −0,23, p <0,05). Inga signifikanta skillnader i stressnivå eller aktivitetsnivå observerades mellan män och kvinnor, och inga signifikanta samband påvisades mellan stress- och aktivitetsnivå i relation till ålder eller utbildningsår. Majoriteten av deltagarna uppgav att fysisk aktivitet förbättrade deras psykiska mående och minskade stressnivån efter träningspass. Konklusion: Resultaten indikerar att regelbunden pulshöjande fysisk aktivitet kan bidra till minskad upplevd stress och förbättrat psykiskt välbefinnande hos universitetsstudenter, även om sambandet är svagt. Fysisk aktivitet bör därför ses som en relevant strategi inom stressförebyggande arbete i studentmiljöer.