Tänk-Tryck-Tala

Sammanfattning

Bakgrund: Rakelkommunikation sker vid samtliga samverkansärenden mellan ambulans, polis och räddningstjänst. Kommunikationen ska hållas kort och koncis och kan upplevas som svårt för personer som inte har pratat i radio tidigare. God kommunikation är en avgörande faktor för insatsens utfall där avsaknad av kommunikation snabbt leder till ett okoordinerat arbetssätt och en lågkvalitativ vård där patienten kan bli lidande. Syfte: Syftet är att undersöka ambulanssjuksköterskors erfarenheter av kommunikation via Rakel vid samverkanshändelser mellan ambulans, räddningstjänst och polis. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade individuella intervjuer. Totalt inkluderades 13 deltagare från sju ambulansstationer i södra Sverige. Resultat: Tre huvudkategorier med nio underkategorier identifierades. Huvudkategorierna är hinder för effektiv kommunikation, erfarenheten och kontextens påverkan på kommunikation och kommunikationens inverkan på händelsen. Det belyses organisatoriska och materiella brister, aspekter som individen direkt kan påverka där stor del handlar om erfarenheter och utbildning, men även påverkan av förberedelser av arbetet under framkörning som på plats. Konklusion/slutsats: Vid för mycket radiotrafik tenderar ambulanspersonal att inte lyssna på den gemensamma talgruppen och hellre lägga fokus på sin egen talgrupp, varpå viktig information kan missas. Resultatet av det drabbar främst patienten då ambulanspersonalen kommer fram sämre förberedda på vad som väntar, men kan även medföra säkerhetsrisker och en otrygg arbetsmiljö för ambulanspersonalen.