”Till slut säger jag orden han vill höra” : En reflexiv tematisk analys av självbiografiska narrativ om stöd, ansvar och livsvillkor efter dödligt våld inom familjen

Sammanfattning

Barn som upplever dödligt våld inom familjen befinner sig i en livssituation där akut förlust, förändrade omsorgsvillkor, myndighetskontakt och långsiktiga psykosociala konsekvenser vävs samman. Genom analys av två självbiografiska narrativ, Mona: En mamma, ett mord och en dotter av Josefina Johannisson och Flickan som blev kvar: Att finna lugn och lycka efter trauman av Aminah Ådin, undersöks hur individer som under barndomen upplevt dödligt våld inom familjen beskriver och tillskriver mening åt erfarenheter av stöd och bemötande från professionella aktörer. Studien analyserar även hur barnet positioneras i berättelserna och hur erfarenheterna relateras till kort- och långsiktiga konsekvenser. Självbiografierna har analyserats med reflexiv tematisk analys på latent nivå och med abduktiv ansats. De empiriskt utvecklade temana har tolkats med stöd av positioneringsteori och Allardts välfärdsteori. Analysen resulterade i fyra teman: villkorad omsorg, begränsat tolkningsföreträde, ansvarsförskjutning och retrospektiv omförhandling. I narrativen positioneras barnet återkommande som skyddsbehövande, men också som ansvarstagande och delvis delaktigt. Professionellas tolkning av barnets yttre funktion, skötsamhet och utsagor ges större betydelse än barnets egen förståelse av sorg, skuld och otrygghet, vilket begränsar barnets handlingsutrymme och möjlighet till faktiskt inflytande. Stöd och skydd beskrivs även som formellt närvarande utan att barnet upplever sig förstått, skyddat eller avlastat från ansvar. Studien visar att stöd efter dödligt våld inom familjen behöver omfatta begriplig information, relationell kontinuitet, erkännande av barnets erfarenheter samt tydlig skuld- och ansvarsavlastning över tid.