Tolkning av humor : Tolkars tankar om sin egen teckenspråkstolkning

Sammanfattning

I denna studie undersöktes teckenspråkstolkars tankar och resonemang kring sina kognitiva processer vid tolkning av humor. Humor är ett uttryckssätt som ofta kräver språklig precision, kulturell fingertoppskänsla och förmåga att fånga stämningar, rytm och intention – vilket gör det särskilt utmanande att tolka mellan språk med olika uttryckssätt. Studien fokuserar på tolkning från talad svenska till svenskt teckenspråk, där skillnader i hur språken förmedlas påverkar hur humoristiska effekter återges. Genom metoden stimulated recall har fyra erfarna tolkar fått reflektera över sina tolkningar av en standup-föreställning. Reflektionerna fokuserar särskilt på hur de hanterar dialekter, imitationer och geografiska referenser. Resultatet visar att tolkarna använder flera visuella strategier för att förmedla det komiska innehållet. Bland annat skapar de visuella motsvarigheter till ljudbaserade element och anpassar tempo, uttryck och kroppsliga markörer för att få fram effekten i målspråket. Studien belyser det arbete som sker bortom det vi ser med blotta ögat där tolken fungerar som både återgivare och kreativ medskapare för att bevara humorns funktion i tolkningen. Studien bidrar med kunskap om tolkens aktiva roll i komplexa kommunikativa situationer.