Undervisning under bar himmel : En kvalitativ studie om hur pedagoger beskriver användningen av utemiljön i sin undervisning

Sammanfattning

I förskolans läroplan framgår det att utemiljön ska vara en viktig del av barns utbildning och lärande. Utemiljön beskrivs inte enbart som en plats för lek, utan också som en pedagogisk miljö där barn får möjlighet att utforska, upptäcka och utvecklas genom egna erfarenheter. Syftet med denna studie var att utveckla kunskap om pedagogers uppfattningar kring undervisning i förskolans utemiljö samt vilka möjligheter och svårigheter som finns i arbetet utomhus. Studien baseras på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med förskollärare och barnskötare. Som teoretisk utgångspunkt användes ett sociokulturellt perspektiv med fokus på begreppen proximala utvecklingszonen, scaffolding, artefakter och kontext för att förstå hur lärande möjliggörs i samspel mellan barn, pedagoger och miljö. Resultatet visar att undervisning i utemiljön främst kopplas till naturvetenskap, matematik, rörelse och social utveckling. Studien visar att pedagogerna upplever flera möjligheter med undervisning utomhus, exempelvis att barn får större frihet att röra sig på. Samtidigt framkommer svårigheter, såsom väderförhållanden och brist på resurser. Resultatet visar att pedagogernas inställning till utemiljön har stor betydelse för hur undervisningen genomförs och vilka lärandesituationer som skapas.