Upplevelser av egenvård hos personer med typ 2 diabetes : En litteraturöversikt

Sammanfattning

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en av de snabbast växande sjukdomarna i världen och utgör ett stort folkhälsoproblem. Sjukdomen kan vara genetiskt betingad, men utvecklas oftast på grund av levnadsvanor såsom fysisk inaktivitet, ohälsosam kost, övervikt, rökning och hög alkoholkonsumtion. Diabetes typ 2 ställer krav på dagliga egenvård eftersom, den kan leda till flera allvarliga komplikationer som i värsta fall kan resultera i död, särskilt i låginkomstländer där tillgång till vård och behandling är begränsad. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur vuxna personer med typ 2 diabetes upplever sin egenvård. Metod: En litteraturöversikt som är baserad på elva kvalitativa originalartiklar enligt Fribergs metodbeskrivning, där sökningen genomfördes i PubMed och CINAHL. Sökord som användes var diabetes mellitus type 2, self-care och expericnce och dataanalysen fokuserade på likheter och skillnader i artiklarnas resultat. Analysen resulterade i två huvudteman och sex subteman. Resultat: Första huvudtema “Hinder i egenvården” handlar om de faktorer som försvårade personers möjligheter att genomföra och upprätthålla egenvård vid typ 2 diabetes. Temat belyser bristande kunskap, otillräckligt stöd från personal, emotionella och psykosociala hinder samt praktiska svårigheter i vardagen som påverkade följsamheten till egenvårdsrutiner. Andra huvudtemat “Stärkande faktorer i egenvård” kretsade kring det som lyftes fram som positivt och som hjälpte personerna att uppnå bättre egenvård. Det kunde vara ökad kunskap och förståelse för sjukdomen, individanpassad information från vårdpersonal, motivation, egna strategier för livsstilsförändringar samt stöd från familj och närstående. Slutsats: Egenvård vid typ 2 diabetes påverkas av en kombination av individuella, sociala, ekonomiska och kulturella faktorer. Sjuksköterskan har en central roll i att ge individanpassad information, emotionellt stöd och praktiska vägledning för att stärka patientens självständighet. För att främja hållbar egenvård och förebygga komplikationer krävs ett personcentrerat arbetssätt där patientens livsvillkor, motivation och resurser beaktas.