Upplevelser av egenvård vid hjärtsvikt : En litteraturöversikt

Sammanfattning

Bakgrund: Hjärtsvikt är ett kroniskt tillstånd där egenvården är en viktig och stor del av behandlingen. Det är ett globalt och växande folkhälsoproblem och prevalensen ökar med stigande ålder. Progressiva symtom som trötthet, ödem och dyspnè behöver övervakning, justering av läkemedel och regelbunden uppföljning. Sjukdomstillståndet kan också medföra en betydande börda på individ och på hälso- och sjukvårdsnivå. Omvårdnaden för personer med hjärtsvikt innebär guidning i egenvården och symtomövervakning för att kunna upprätthålla god livskvalitet. Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med hjärtsvikt upplever att utföra egenvård. Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes baserad på 15 kvalitativa artiklar som analyserades med tematiskt analys enligt Braun och Clarkes (2006) sexstegsmodell. Resultat: Resultatet visade att personer med hjärtsvikt upplevde både hinder och stöd för att utföra egenvård. Tre huvudteman framträdde: 1. Hinder för egenvård, 2. Stödets betydelse för egenvården, 3. Copingstrategier. Fem subteman till dessa var; 1 Socioekonomiska och kulturella hinder, 2. Kulturella matvanor, 3. Stöd från familjen, 4 Stöd från vården och 5 Andlighet och acceptans. Slutsats: Personer med hjärtsvikt upplever hinder i utförandet av egenvården bland annat på grund av socioekonomiska faktorer men även en del svårigheter på grund av inlärda kulturella matvanor. Personer med hjärtsvikt har även upplevt att stöd från familj, sjukvårdspersonal, och det andliga stödet underlättar utförandet av egenvården. Resultatet visar att personer med hjärtsvikt inte uppvisat ovilja att utföra egenvård utan det är omständigheter som hindrar dem från att göra det.