Utvärdering av diagnostik av Fasciola hepatica hos tackor : en jämförelse av sedimentation, cELISA och PCR

Sammanfattning

Stora leverflundran, Fasciola hepatica, är en endoparasit med predilektionsställe i gallgångarna och kan drabba en rad olika däggdjur. Parasiten har en indirekt livscykel med sötvattenslevande snäckor som mellanvärd samt har ofta idisslare som huvudvärd. F. hepaticas livscykeln gynnas av ett fuktigt och milt klimat och förekommer i Sverige, framför allt landets södra delar. En ökad spridning av parasiten kan förväntas till följd av klimatförändringar som orsakar varmare tempe-raturer och mildare vintrar. Får är extra känsliga för infektion och besättningar där parasiten före-kommer kan drabbas av akut sjuka djur, nedsatt produktion och ekonomiska förluster. Idag ställs diagnos oftast genom att parasiten påvisas hos djuren vid slakt eller genom träck-provtagning där parasitägg påvisas genom sedimentation. Även PCR kan göras på träck för att ställa diagnosen. cELISA är annan diagnostisk metod som används främst i samband med forsk-ning, men som enligt litteraturen har hög potential inom området. Syftet med denna studie är att jämföra sedimentation, PCR och cELISA vid diagnostik av F. hepatica hos tackor. Ett ytterligare syfte är att undersöka lantbrukares rutiner kring träckprovtagning och avmaskning samt undersöka tidigare historik av F. hepatica i deras besättningar. För utförande av undersökningen samlades träck från totalt 65 fårbesättningar. Från dessa analyserades 105 samlingsprover, där varje samlingsprov innehöll träck från tre individer. Pro-verna analyserades med sedimentation, PCR och cELISA för förekomst av F. hepatica. Prov-svarens från de olika diagnostiska metoderna jämfördes sedan med hjälp av Cohens kappa för att beräkna överensstämmelsen. Resultatet visar en stark överensstämmelse mellan sedimentation och PCR (κ = 0,72) samt mellan PCR och cELISA (κ = 0,61). Överensstämmelsen mellan sedimenta-tion och cELISA är måttlig (κ = 0,56). Från den genomförda undersökningen, i kombination med tidigare litteratur inom området, dras slutsatsen att användning av cELISA inom kommersiell diagnostik har god potential, särskilt som ett komplement till annan diagnostik och vid detektion av tidiga infektioner. Emellertid föreligger det en risk för falskt negativa provsvar vid användning av cELISA vid analys av samlingsprov, vilket visar att det sannolikt inte är aktuellt att ersätta sedimentation och PCR med cELISA. Vidare undersöktes lantbrukares rutiner kring träckprovtagning och avmaskning samt besätt-ningarnas tidigare historik av F. hepatica med en enkätstudie. Resultatet visar att lantbrukarna har en generellt god kännedom om parasitläget i besättningarna samt att rutinerna hos en majoritet av de som medverkat är i enlighet med de rekommendationer som finns avseende träckprovtagning och avmaskning.