Valpningskomplikationer kopplade till miljö under dräktigheten : en enkätstudie

Sammanfattning

Denna studie undersökte faktorer som kan påverka risken för valpningskomplikationer hos hundar. Det primära målet var att utvärdera om flytt under dräktighet, närvaron av andra hundar nära valplådan, uppfödarens erfarenhetsnivå och tikens individuella personlighet bidrog till ökad risk. Studien undersökte efterlevnad av lagar och förordningar gällande transport av dräktiga tikar, samt om tidpunkten för parning påverkade kullstorleken. Data samlades in genom en anonym online undersökning, som omnämndes med webbadress via tidningen Hundsport, veterinärkliniker och sociala medieplattformar som Facebook. Frågeformuläret innehöll frågor om tiken och hennes omständigheter före, under och efter dräktigheten, samt hennes personlighetsdrag. De insamlade svaren bearbetades med Excel och Access, analyserna inkluderade ANOVA- och chi2 -test. Statistisk signifikans definierades som p < 0,05, med en trend mot signifikans betraktad vid p < 0,1. Totalt samlades 159 individuella svar in, var och en motsvarade en unik valpkull. Studien fann inget statistiskt signifikant samband mellan flytt under dräktigheten och valpningsresultat (Chi² = 0,13, p = 0,72), oavsett i vilket stadium av dräktigheten flyttningen inträffade (Chi² = 2,28, p = 0,32). Inga signifikanta samband identifierades mellan valpningskomplikationer och närheten till andra hundar (Chi² = 4,43, p = 0,88), eller uppfödarens erfarenhetsnivå (Chi² = 0,96, p = 0,81). Bland de personlighetsdrag som undersöktes var tikens beteende i okända miljöer – om hon bedömdes säker eller osäker – den enda egenskapen som var signifikant associerad med valpningsresultat (Chi² = 6,19, p = 0,013). Inga andra personlighetsdrag visade en statistiskt signifikant korrelation. Studien visade också att mer än var tionde dräktig tik transporterades under en tid av dräktigheten som är förbjudet enligt svensk lagstiftning. Att flytta tiken sent under dräktigheten ökar inte risken för dystoki (Chi² = 0,56, p = 0,45). De flesta uppfödare började para under perioden med maximal fertilitet. Att börja para tidigare i löpet var associerat med mindre kullstorlek (p = 0,020, F1,₁₂₂ = 5,55). Sammanfattningsvis kunde inga av de externa faktorer som undersöktes kopplas till valpningskomplikationer. Tikens osäkerhet i nya miljöer påverkade dock valpningsförloppet och att börja para tidigt i löpet gav upphov till mindre valpkullar.