Ägarens uppfattning av sitt beteende och hur det påverkar deras hund i en klinisk miljö : en enkätstudie

Sammanfattning

Många hundar uppvisar stress på kliniker. Det är ofta förekommande att både hundar och hundägare uppfattar veterinärkliniker som negativa miljöer och veterinärbesök som negativa upplevelser. Under domesticeringen gång har relationen mellan hund och människa utvecklats. Hundens huvudsyfte hos många familjer är idag strikt som sällskap och inte till arbete som många av dess förfäder användes till. Relationen till hunden har för många hundägare förändrats. Det är allt vanligare att hundägare identifierar sig själva som en’’pet parent’,’ som på svenska översätts till ’’husdjursförälder’’ och använder barn- och föräldratermer, exempelvis bäbis, barn, mamma och pappa när de omtalar sitt husdjur och sig själva. Att allt fler hundägare väljer att kalla sig själv för ”pet parent” och hänvisar till sina hundar som sina barn kan visa på att relationen till hunden har stor vikt för dem emotionellt. Detta är för hunden troligtvis ömsesidigt då oxytocin frigörs hos hunden under längre tid vid återförening desto längre tid ägaren varit borta. Hunden kan även se sin primära ägare som en säker baspunkt likt ett barn gör med sin mamma. Denna relation är viktig att studera för djurhälsopersonal då den emotionella kopplingen mellan hund och hundägare kan användas till fördel vid ett klinikbesök. Syftet med detta kandidatarbete är att undersöka hur hundägares beteende inom en klinisk veterinärmedicinsk miljö påverkar deras hundar. Detta undersöktes med två enkätstudier, en till hundägare och en till djurhälsopersonal för att få två olika perspektiv på klinikbesöket, ett personligt och ett yrkesprofesionellt subjektivt perspektiv. Resultaten från enkäterna visade att en överväldigande majoritet av både djurhälsopersonalen och hundägarna ansåg att hundägarens känslor speglades av på deras hundar. 43% av hundägare svarade att positiva och negativa känslor påverkar hunden lika mycket. 39% av hundägare ansåg att negativa känslor har större påverkan än positiva. I frågan om stress så svarade 65% av hundägare att de upplevde stress i ingen till liten utsträckning under ett klinikbesök medan 59% av djurhälsopersonal nämnde stress som en av de mer frekventa känslorna de ser hos hundägare på klinik. I frågan om glädje svarade 66% av hundägare att de kände måttlig till stor utsträckning av glädje under ett klinikbesök tillskillnad från djurhälsopersonal där endast 19% nämnde glädje som en känsla de upplever hundägare visar. Att som djurhälsopersonal kunna tolka hundägares känslor i olika situationer under ett klinikbesök har i denna studie visats vara svårt. Ojämförbara resultat mellan hundägare och djurhälsopersonal kan tyda på outforskade anledningar med individskillnader. Det är därför av vikt att djurhälsopersonal har i åtanke att känslor de anser hundägare visar inte alltid är känslor som hundägare själva anser att de upplever under besöket.