Vi behöver inte forma våra barn efter skolan, vi behöver forma skolan efter våra barn : En kvalitativ studie om grundskollärare och skolkuratorers arbete med inkludering och samverkan rörande elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Sammanfattning

Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar beskrivs ofta som en utsatt grupp i skolan, trots lagstadgade krav på inkludering och likvärdig utbildning. Tidigare forskning visar på återkommande brister i anpassningar, bemötande och samverkan mellan skolans professioner, vilket riskerar att påverka elevers lärande och psykiska hälsa. Studiens syfte var att undersöka grundskollärare och skolkuratorers perspektiv på arbetet med inkludering av neurodivergenta elever, samt att bidra till ökad förståelse för hur interprofessionellt samarbete främjar ett mer inkluderande och stödjande skolsammanhang. Studien genomfördes med en kvalitativ forskningsansats och vilade på ett hermeneutiskt perspektiv. Datamaterialet bestod av semistrukturerade intervjuer med fem grundskollärare och fyra skolkuratorer verksamma i olika kommuner. Materialet analyserades med tematisk analys enligt Braun och Clarkes sexstegsmodell. Resultatet visade att grundskollärare och skolkuratorer upplevde bristande utbildning och kompetensutveckling om neurodivergens som ett hinder för inkluderingsarbetet. Inkludering beskrevs i hög grad som ett förhållningssätt snarare än enbart individuella anpassningar, där relationellt arbete framstod som centralt. Samverkan mellan professionerna upplevdes som nödvändig men präglades ofta av otydliga roller, begränsade resurser och brist på strukturerade samverkansformer. Förväntningarna på varandras yrkesroller skilde sig delvis åt, vilket riskerade att skapa missförstånd och försvåra samarbetet. Studiens slutsats belyste behovet av tydligare yrkesroller, ökad kompetens om neurodivergens samt förbättrade organisatoriska förutsättningar för samverkan, för att möjliggöra en mer inkluderande skola för neurodivergenta elever.