"Vill se en rättspolitik som inte formar barn till brottslingar" : En kvalitativ studie om remissinstansernas kritik mot en sänkt straffbarhetsålder

Sammanfattning

Under de senaste åren har antalet barn under 15 år som misstänks för grova våldsbrott eskalerat. Det har gjort att den svenska straffbarhetsåldern, som sedan 1800-talet har varit 15 år, blivit en omdiskuterad fråga inom kriminalpolitiken. Under 2025 presenterade regeringen ett lagförslag om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år för allvarlig brottslighet med minst fyra års fängelse i straffskalan. Förslaget har väckt en omfattande debatt och bemötts med stark kritik från flera rättsaktörer. Reformen innebär ett betydande skifte i svensk rättspolitik, om det träder i kraft. Det anses därför vara av vikt att undersöka de uppfattningar och värderingar som ligger till grund för kritiken mot det presenterade lagförslaget. Uppsatsens frågeställningar besvarades genom en reflexiv tematisk analys av samtliga 95 remissvar på Straffbarhetsåldern, SOU 2025:11. Studien har sin teoretiska förankring i symbolpolitik, stämplingsteori och straffpopulism. Resultatet visar att kritiken mot en sänkt straffbarhetsålder grundar sig i en otillräcklig förståelse för barns position i den kriminella världen. Reformen beskrivs även som ett svek mot barns rättigheter och kommer leda till en förskjutning i synen på barn. Vidare framhålls det att lagförslaget saknar en adekvat analys av de risker och konsekvenser som reformen kan innebära, både för barnen och samhället. Slutligen uttrycks även en oförståelse kring hur ett omfattande och historiskt lagförslag kunnat presenteras utan tillräcklig grund.