Akutsjuksköterskors identifiering av misstänkt sepsis på akutmottagningen : Kunskap, beslutsstöd och vårdmiljö i samspel

Sammanfattning

Sepsis är ett tidskritiskt och potentiellt livshotande tillstånd där tidig identifiering är avgörande för att minska mortalitet och allvarliga komplikationer. På akutmottagningen har akutsjuksköterskan en central roll i den initiala bedömningen. Tidigare studier indikerar att flera faktorer kan påverka möjligheten att identifiera sepsis i ett tidigt skede. Syftet med denna studie var att belysa faktorer som påverkar akutsjuksköterskors möjligheter att identifiera och bedöma patienter med misstänkt sepsis på akutmottagningen. En integrativ litteraturöversikt genomfördes enligt Whittemore och Knafls modell. Systematiska litteratursökningar utfördes i CINAHL, PubMed och Scopus med stöd av PEO-modellen som struktur. Artiklar som var högst tio år gamla inkluderades. Endast originalartiklar som genomgått peer review togs med i urvalet. Totalt inkluderades nio artiklar efter kvalitetsgranskning med Hawkers granskningsmall (≥30 poäng). Resultatet identifierade två huvudteman: individuella förutsättningar och organisatoriska förutsättningar. Individuella faktorer som bristande kunskap, varierande klinisk erfarenhet och låg professionell trygghet försvårade tidig identifiering, medan utbildning, erfarenhet och klinisk intuition underlättade bedömningen. Organisatoriska faktorer såsom hög arbetsbelastning, resursbrist, otydliga riktlinjer och inkonsekvent användning av bedömningsverktyg begränsade akutsjuksköterskans handlingsutrymme, medan tydliga strukturer, beslutsstöd och god interprofessionell kommunikation främjade tidiga åtgärder. Slutsatsen är att tidig identifiering av sepsis beror på ett komplext samspel mellan akutsjuksköterskans kliniska kompetens och de organisatoriska ramar som omger arbetet. Ospecifika symtom, hög arbetsbelastning och bristande strukturer kan leda till fördröjd diagnostik och därmed utgöra ett hot mot patientsäkerheten. För att stärka patientsäkerheten krävs kontinuerlig kompetensutveckling, tydliga riktlinjer samt arbetsmiljöer som stödjer systematiska bedömningar och effektiv kommunikation.