Ambulanspersonalens strategier för att upprätthålla och utveckla kompetens i luftvägshantering i glesbygd, samt hur kliniska erfarenheter och organisatoriska förutsättningar påverkar dessa strategier

Sammanfattning

Introduktion: Ambulanssjukvården ställer höga krav på kompetens, inte minst vid sällanhändelser som ofri luftväg som är ett livshotande tillstånd. Dessa krav ställs på sin spets i glesbygden där avstånden är långa och tillgången till personal, utrustning och vårdresurser är begränsad. Syftet var att beskriva ambulanspersonalens strategier för att upprätthålla och utveckla kompetens i luftvägshantering i glesbygd samt hur kliniska erfarenheter och organisatoriska förutsättningar påverkar dessa strategier. Metod: Studien hade en kvalitativ design med induktiv ansats. Data samlades genom semistrukturerade intervjuer med elva deltagare och analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien visade att förutsättningar för kompetens påverkades av möjlighet till utbildning och praktisk träning samt erfarenhet av luftvägshantering i arbetet. Strategier såsom reflektion, erfarenhetsutbyte, och mental förberedelse var betydelsefullt. Genom kliniskt arbete utvecklades handlingsberedskap och strukturerade arbetssätt för luftvägshantering och kliniska bedömningar. Arbetskontext i glesbygd med långa avstånd och begränsade resurser ställde krav på snabba beslut och självständighet. Diskussion: Förutsättningar för kompetens utvecklas genom ett samspel mellan individens ansvar och organisatoriska förutsättningar. Kliniskt arbete som ger erfarenhet och handlingsberedskap är avgörande. Arbetskontext i glesbygd och brist på utbildning kan bidra till variation i kompetens, vilket kan påverka patientsäkerheten. Slutsats: Studien visar behov av ökat organisatoriskt stöd i form av möjligheter till praktisk träning och utbildning för att stärka kompetensen i luftvägshantering i glesbygd. Vidare forskning behövs för att utveckla strategier som stödjer kompetensutveckling.