Prehospital handläggning och utfall hos patienter som drabbats av lågenergifall : En retrospektiv observationsstudie

Sammanfattning

Bakgrund och problemformulering: Lågenergifall är en vanlig traumamekanism bland äldre patienter och kan leda till betydande vårdbehov, även om skadehändelsen tros vara lindrig. Den prehospitala bedömningen är komplex då äldre patienter ofta har samsjuklighet samt förändrade fysiologiska kompensationsmekanismer. Syftet var att undersöka den prehospitala processen för patienter som drabbats av lågenergifall, från larmcentralens bedömning och ambulanssjukvårdens åtgärder till patientutfall. En retrospektiv observationsstudie baserad på ambulansjournaler från år 2019 i sydvästra Sverige. Totalt 5235 traumapatienter inkluderades, varav 2509 hade fall i samma plan. Data analyserades deskriptivt i IBM Statistical Package for the Social Sciences (SPSS). Resultat: Patientgruppen fall i samma plan bestod huvudsakligen av äldre kvinnor och medianåldern var 79 år. Majoriteten av fallen inträffade i hemmet. Hypertoni och arytmi var vanliga sjukdomar sedan tidigare. De flesta patienter fick prioritet 2 från ambulansen och transporterades till en akutmottagning. Bedömning enligt XABCDE dokumenterades hos majoriteten och opiater var vanligaste prehospitala läkemedelsbehandlingen. Drygt hälften blev inlagda och mortaliteten ökade från 3,1% efter 30 dagar till 7,4% efter ett år. Slutsats: Lågenergifall hos äldre patienter är förknippade med betydande vårdbehov och risk för negativa utfall.