Arbetstidsförkortning för ett förlängt arbetsliv : En kvalitativ fallstudie om äldre medarbetares upplevelser av 80-90-100-modellen inom vård och omsorg.

Sammanfattning

Behovet av ett förlängt arbetsliv har ökat till följd av en åldrande befolkning och höjd pensionsålder. För att möjliggöra för äldre medarbetare att fortsätta arbeta inom vård och omsorg används 80–90–100-modellen, men kunskapen om hur modellen upplevs av medarbetarna är begränsad. Syftet med den här studien är att undersöka hur arbetstidsförkortning enligt 80-90-100-modellen påverkar äldre medarbetares upplevda välbefinnande och motivation till att fortsätta arbeta inom vård- och omsorgssektorn. Studien utgår från en kombination av teorierna Job Demands-Resource model (JD-R) och Self-Determination Theory (SDT). Teorierna används för att förstå hur arbetstidsförkortning påverkar äldre medarbetares välbefinnande och motivation, där JD-R belyser det organisatoriska perspektivet medan SDT belyser det psykologiska. Studien är en kvalitativ fallstudie med en deduktiv forskningsansats. Datainsamlingen utgörs av 17 semistrukturerade intervjuer med medarbetare som omfattas av 80-90-100-modellen. En tematisk analys har använts för att identifiera återkommande teman. Resultaten visar att 80–90–100-modellen bidrar till ökat välbefinnande genom bättre återhämtning, minskad trötthet och förbättrad balans mellan arbete och privatliv. Modellen ökar motivationen att fortsätta arbeta, där förbättrad livskvalitet väger tyngre än ekonomiska faktorer. Resultaten visar även att modellens effekter påverkas av organisatoriska förutsättningar som inflytande över arbetstid och socialt stöd. Vissa medarbetare upplevde initialt minskad kontroll och delaktighet i samband med införandet av modellen. Slutligen har modellen även en symbolisk betydelse som uttryck för uppskattning, vilket bidrar till ökad arbetsglädje och motivation att stanna kvar i arbetslivet.