Att i sin yrkesroll möta människor som berättar om våld : En kvalitativ studie om hur professionella förstår våldsberättelser och emotionellt påverkas av att arbeta med människor som berättar om våld

Sammanfattning

Socialsekreterare inom socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att upptäcka våld och ge stöd till personer utsatta för våld i nära relation, samtidigt som arbetet innebär en hög emotionell belastning. Empatitrötthet beskrivs som en vanligt förekommande konsekvens av att ta del av människors trauman och copingstrategier används för att hantera arbetets belastning. Denna studie syftar till att undersöka socialsekreterares upplevelse av regelbunden exponering av berättelser om våld och hur våld förstås i yrket. Studien undersöker även huruvida empatitrötthet uppstår som konsekvens av arbetet och hur det i så fall motverkas. Normaliseringsprocessen, teori om emotionellt arbete samt copingstrategier används som teoretiska perspektiv för att analysera studiens resultat. Studien bygger på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys. Fem socialsekreterare från olika verksamhetsområden och med olika yrkeserfarenheter har intervjuats. Resultatet visar att socialsekreterarna har en komplex förståelse av våld, samt att synen på våld förändras över tid. Det framkom hur samtal om våld upplevs mindre skärrande och att våld blivit mer pratbart i mötet med klienter. Samtidigt visar resultatet hur en normalisering av våld utvecklas i yrkesrollen och att denna process delvis kan vara nödvändig för att hålla i yrket. Majoriteten av socialsekreterarna beskrev även inslag av empatitrötthet, och betonade vikten av strategier som handledning, reflektion och kollegialt stöd för att hantera arbetets emotionella påverkan. I diskussionen framhålls att normalisering av våld delvis kan betraktas som positivt och upplevelsen av empatitrötthet som en ofrånkomlig del av arbetet. Samtidigt diskuteras innebörden av det emotionella arbetet som socialsekreterarna utför och balansgången mellan olika krav och förväntningar förstås som komplex. Slutsatserna belyser socialsekreterarnas utsatthet i arbetet med våldsutsatta, samt hur utsattheten formar förståelsen av våld. Sammantaget bidrar studien med fördjupad kunskap om hur socialsekreterare påverkas av exponering för våldsberättelser, och hur detta hanteras i praktiken. Studiens kunskap är särskilt värdefull för yrkesverksamma genom att behovet av stödstrukturer synliggörs, vilket i förlängningen kan bidra till ett mer hållbart arbetsliv samt ett förbättrat stöd till våldsutsatta klienter.