Att kommunicera i kris : En komparativ analys av tilltal och uppmaningar i kriskommunikation över tid

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur tilltal och uppmaningar används i svensk kriskommunikation samt hur användningen har förändrats över tid. Studien bygger på en komparativ analys av broschyrerna Om kriget kommer – vägledning för rikets medborgare i händelse av krig (1943) och Om krisen eller kriget kommer (2024) vilka har producerats av svenska myndigheter med ansvar för civil beredskap. Analysen genomförs som en kvalitativ textanalys med deskriptiv frekvensredovisning och utgår från Hellspongs teori om interpersonell struktur samt pragmatisk talhandlingsteori. Fokus ligger på tilltal i första och andra person samt direkta och indirekta uppmaningar. Resultatet visar att båda broschyrerna använder tilltal och uppmaningar men att antalet förekomster av respektive språkhandling och språkbruket skiljer sig tydligt åt mellan tidsperioderna. Broschyren från 1943 präglas av ett mer auktoritärt och pliktbetonat språk med ett, i jämförelse, begränsat användande av tilltal. I broschyren från 2024 används istället ett mer personligt språk där tilltal används i stor utsträckning och uppmaningarna oftare uttrycks som råd eller vägledning. Studien visar därmed att svensk kriskommunikation har utvecklats mot ett mer relationsskapande och mottagaranpassat språkbruk.