Att spegla sig i historien : – en studie om elevers identiteter och dess betydelse i historieundervisningen.

Sammanfattning

AbstraktFormulärets nederkant Syftet med denna studie är att undersöka hur elever på högstadiet upplever historieundervisningens koppling till identitet, samt vilka aspekter av undervisningen som upplevs som mest och minst betydelsefulla för deras förståelse av sig själva och andra. Studien undersöker även om det finns variationer mellan elever med olika bakgrund i hur historieundervisningens betydelse för identitet uppfattas. Studien bygger på en kombination av enkätundersökning och semistrukturerade intervjuer med högstadieelever. Enkäten besvarades av 130 elever och kompletterades med fyra elevintervjuer för att skapa en fördjupad förståelse av elevernas resonemang. Resultatet visar att elever upplever att historieundervisningen hjälper dem att förstå dagens samhälle och samband mellan dåtid, nutid och framtid, vilket kan kopplas till utvecklingen av historiemedvetande. Samtidigt upplever en stor andel elever att undervisningen endast i begränsad utsträckning relaterar till deras egen identitet och livsvärld. Undervisningen upplevs som mest betydelsefull när eleverna kan identifiera sig med innehållet och relatera det till egna erfarenheter, exempelvis genom frågor om kön, kultur, religion eller ungas livsvillkor. Resultatet visar även vissa variationer mellan elever med olika bakgrund, där elever som läser svenska som andraspråk i något högre grad upplever svårigheter att relatera historieundervisningen till sin identitet. Studien diskuteras utifrån teorier om historiemedvetande, identitet och självreferenseffekten.