Att vara HR i en tid av AI-agenter : En kvalitativ studie om samspelet mellan människa, teknik och HR-arbete

Sammanfattning

Bakgrund: Artificiell intelligens (AI) får en allt större betydelse inom HR-arbetet och används för att effektivisera arbetsprocesser samt administrativa arbetsuppgifter. En vidare utveckling inom området är AI-agenter, som kännetecknas av en högre grad av självständighet. Samtidigt som AI-agenter beskrivs kunna bidra till mer effektivt HR-arbete väcker utvecklingen frågor om hur HR-arbetets roller, arbetsinnehåll och kompetenser påverkas. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur HR-medarbetare i svenska privata organisationer uppfattar att användningen av AI-agenter påverkar HR-arbetets roller, arbetsinnehåll och kompetenser. Metod: Studien bygger på en kvalitativ forskningsstrategi med abduktiv ansats. Datainsamlingen genomfördes genom nio semistrukturerade intervjuer med HR-medarbetare i svenska organisationer. Materialet analyserades genom tematisk analys med stöd av socioteknisk teori och Ulrich HR-modell. Slutsats: Resultatet visar att AI-agenter effektiviserar vissa delar av HR-arbetet, särskilt administrativa och repetitiva arbetsuppgifter. Samtidigt innebär användningen att HR-medarbetare behöver lägga mer tid på att granska och kvalitetssäkra det material som AI-agenterna genererar. Resultatet visar också att AI-agenter inte automatiskt leder till ett mer strategiskt HR-arbete, det beror i stället på hur organisationerna väljer att använda den tid som frigörs. För att arbeta med AI-agenter behöver HR-medarbetarna både kunna tänka kritiskt, göra etiska bedömningar, ha teknisk förståelse, behålla mänskliga HR-kompetenser och fortsätta utveckla sina kunskaper.