Barnets bästa vid prövning av ekonomiskt bistånd i förvaltningsrätten

Sammanfattning

Barns rätt till skälig levnadsstandard är en formulering som saknas inom svensk lagstiftning. Till följd av detta är det förälderns rätt till skälig levnadsstandard som bedöms inom ekonomiskt bistånd. Sedan 2020 är barnkonventionen inkorporerad i svensk lag även om den tidigare ratificerats år 1990. Sedan ratificeringen av barnkonventionen bör barnets bästa beaktas i alla frågor som rör dem vilket tydliggjorts när barnkonventionen blev svensk lag. Studien syftar till att analysera hur principen om barnets bästa framställs i förvaltningsrättens beslutsmotiveringar i mål om ekonomiskt bistånd. Detta i syfte att analysera huruvida barns behov och rättigheter tillgodoses. Analysen har utgått från att undersöka huruvida barnkonventionen har haft en effekt på hur barn positioneras samt i vilken utsträckning deras behov tillgodoses. Studien har genomförts med kvalitativ metod i form av en dokumentstudie. Materialet har sedan analyserats utifrån rättssociologi och barndomssociologi. Studiens resultat utgörs av att barn sällan antar rollen som aktör i förvaltningsrättens bedömningar enligt det analyserade materialet. I vissa domar ges barnet ett aktörskap, men detta sker inte mer frekvent efter barnkonventionens inkorporering. Det betyder att barnkonventionens inkorporering inte har förändrats barnets positionering i domarna. Det belyses även att barnets bästa inte nämnts i någon av de analyserade domarna. Barnperspektivet benämns dock, men detta vid ett fåtal gånger. Sammanfattningsvis är studiens resultat en indikation på att barnkonventionens inkorporering i svensk lag inte innebär att barns rättigheter tillgodoses inom förvaltningsrättens prövningar av ekonomiskt bistånd avseende boendekostnader.