Baslinjefaktorer som predicerar nytta av spinal manipulation vid ospecifik ländryggssmärta : En systematisk kritisk litteraturöversikt

Sammanfattning

Bakgrund: Spinal manipulation används ofta inom fysioterapi, men patienter svarar olika på behandlingen. Det finns därför ett behov av att identifiera vilka baslinjefaktorer som bäst kan förutsäga vilka patienter som har störst nytta av interventionen. Syfte: Syftet med denna systematisk kritiska litteraturöversikt var att identifiera vilka baslinjefaktorer som kan förutsäga ett positivt behandlingsutfall av spinal manipulation hos personer med ospecifik ländryggssmärta. Metod: Litteratursökningen genomfördes i PubMed och totalt inkluderades tio artiklar som undersökte prognostiska faktorer eller kliniska prediktionsregler kopplade till spinal manipulation vid ländryggssmärta. De prognostiska faktorer som identifierades i de inkluderade studierna sammanställdes genom att resultaten först sorterades efter typ av prediktor. Därefter jämfördes studierna med varandra för att identifiera mönster, likheter och skillnader. Risk för bias granskades med QUIPS-verktyget. Prediktorer sammanställdes narrativt. Resultat: Flera faktorer återkom konsekvent som prediktor för positivt behandlingsutfall. Kortvarig symptomduration, frånvaro av bensmärta nedanför knäet, hypomobilitet i ländryggen, låg grad av undvikandebeteenden samt positiva förväntningar på behandlingen hade samband med bättre behandlingssvar. Patienter med långvarig smärta, hög smärtintensitet eller uttalade psykosociala riskfaktorer visade generellt svagare behandlingsrespons. Psykologiska faktorer hade lika stor eller större betydelse än mekaniska fynd i vissa populationer. Slutsats: Sammanfattningsvis pekar översikten på att spinal manipulation främst är fördelaktig för patienter med kortvarig, mekanisk och icke-radikulär ländryggssmärta. Resultaten tyder på att en kombination av mekaniska och psykologiska faktorer bör beaktas vid val av behandling för ospecifik ländryggssmärta. Fynden kan underlätta klinisk beslutsfattning och bidra till mer individanpassad behandling. Det behövs dock mer forskning för att stärka evidensen och utveckla säkrare prediktionsmodeller.