Catch me if you can : konsten att fånga ett landskap

Sammanfattning

Det finns uttalade svårigheter inom landskapsarkitekturens yrkeskår vad gäller att fånga upp människors upplevelse av en plats och därmed att fånga upp dess mjuka värden. Samtal om mjuka värden som förs med medborgare och framtida målgrupper för landskapsförändringar dokumenteras ofta i textform, vilket kan vara ett ineffektivt sätt att bevara samtalens essens. För att ifrågasätta detta normativa ideal används Catherine Dees tankemodell Critical Visual Studies som metod för att bearbeta medborgarnas upplevelser konstnärligt, med avsikten att kunna göra de mjuka värdena med begripliga. Metoden blir grunden för ett experimenterande, vars syfte är att generera nya insikter. Tim Ingolds tankar om Wayfaring används för att på ett mer träffsäkert sätt samla in information som rör mjuka värden. Dessa tankar tillämpas sedan med hjälp av Walk-along Interviews för att forma den intervjumetod som används i arbetet. Resultatet av intervjuerna och den visuella bearbetningen redovisas med citat, bilder och illustrationer och leder till en analys kring hur det teoretiska och metodologiska ramverket kan tillämpas. Arbetet visar att en sådan tillämpning har potential för att användas som ett analysverktyg för djupare förståelse av landskapets mjuka värden, som ett generativt verktyg för att stimulera designidéer kopplade till en specifik plats och som ett samskapande verktyg för att skapa en bättre dialog vid landskapsförändringar.