"Det känns som att det finns ögon överallt" : En kvalitativ studie om barn och unga som bryter mot hedersnormer utifrån professionellas perspektiv.

Sammanfattning

I Sverige växer många barn upp i en hederskontext med ett liv som kan präglas av kontroll och våld. Syftet med studien är att undersöka hur professionella inom olika verksamheter beskriver hur barn och unga påverkas när de bryter eller riskerar att bryta mot hedersnormer, samt hur de hanterar sina liv efter normbrottet. Studien baseras på kvalitativ metod där sju semistrukturerade intervjuer med professionella som arbetar med barn och unga i hedersrelaterade sammanhang genomförts. Tematisk analys gjordes med abduktiv ansats och hermeneutisk ansats och där det teoretiska ramverket utgick från Hirschis sociala kontrollteori, Foucaults maktteori och Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Resultatet visade att barn och unga som bryter mot hedersnormer utsätts för påtaglig psykisk, social och ibland fysisk skada. Enligt de intervjuade professionella uppfattas normbrottet ofta som ett allvarligt hot mot familjens heder, vilket kan resultera i kontroll, hot, begränsningar, våld, tvångsäktenskap eller risk för att barnet förvisas. Även i frånvaro av fysiskt våld lever barnen under stark psykisk press präglad av rädsla, oro och ständig vaksamhet, något som påverkar deras vardag, relationer och möjligheter att planera sin framtid. Studien visar vidare att hederns kollektiva logik får djupgående konsekvenser för barnens identitetsutveckling. Barnens egna behov och känslor underordnas familjens rykte, vilket skapar en inre konflikt mellan lojalitet och självständighet. Detta leder till stress, ångest, sömnsvårigheter, koncentrationsproblem och känslor av identitetssplittring. En central konsekvens är ensamhet, då barnen kan isoleras från sociala sammanhang och förlora känslan av tillhörighet, vilket förstärker skam, skuld och beroende. Resultatet visar även att många barn känner stark ambivalens inför sin familj. Familjen beskrivs som både en plats för trygghet och en källa till hot och kontroll. Placering i skyddat boende kan vara nödvändig men väcker samtidigt sorg, saknad och en längtan efter försoning. Skuld och skam framträder som centrala teman, och flera unga upplever att de sviker familjen genom att vilja leva självständigt. Detta kan i vissa fall leda till att de återvänder trots fortsatt risk. Slutligen visar studien att barn och unga utvecklar olika strategier för att hantera livet efter normbrottet, exempelvis att leva ett dubbelt liv, utvecklar självskadebeteende eller att använda tystnad och anpassning som skydd mot våld, skam och förlust av familjen.