Differenteriad matematikundervisning i lågstadiet : Lärares didaktiska övervägande i addition och subtraktion

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att undersöka hur lågstadielärare resonerar kring sina didaktiska val för att differentiera matematikundervisningen i addition och subtraktion, samt vilka faktorer som påverkar deras möjligheter att anpassa undervisningen utifrån elevers varierande kunskapsnivåer. Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer genomförts med verksamma lärare i årskurs F–3. Resultatet visar att lärarna i stor utsträckning arbetar med konkret material, visuella representationer och varierade arbetssätt för att skapa förståelse i matematikundervisningen. Differentiering sker främst genom nivåanpassade uppgifter, anpassning av stöd samt genom att elever ges möjlighet att arbeta på olika sätt och i olika takt. Lärarna betonar att undervisningen inte enbart handlar om färdighetsträning, utan om att utveckla elevernas begreppsliga förståelse för addition och subtraktion. Vidare framkommer att flera organisatoriska faktorer påverkar möjligheterna att genomföra differentierad undervisning. Särskilt lyfts tidsbrist, gruppstorlek och tillgång till resurser som centrala utmaningar. Samtidigt framhålls lärarnas kännedom om eleverna som en avgörande faktor för att kunna anpassa undervisningen i praktiken. Studien visar att lärares didaktiska val kan förstås i relation till ett sociokulturellt perspektiv på lärande, där samspel, kommunikation och användning av olika redskap är centrala. Resultaten diskuteras även i relation till teorin om den proximala utvecklingszonen, där undervisningen anpassas för att utmana elever på en nivå som möjliggör progression med stöd. Sammanfattningsvis bidrar studien med ökad kunskap om hur differentierad matematikundervisning i de tidiga skolåren förstås och genomförs ur ett lärarperspektiv. Den synliggör både didaktiska möjligheter och praktiska begränsningar i arbetet med att möta elevers olika kunskapsnivåer i matematik.