Djurägarbesök hos hundar inskrivna på vårdavdelning och dess påverkan på beteendemässiga tecken på stress

Sammanfattning

Att hundar i klinikmiljö upplever stress stöds av ett flertal studier och är ett vanligt förekommande problem. Hundars stress kan uttryckas genom olika beteendemässiga tecken såsom vokalisering, sänkt kroppshållning och morrande. Stressen kan försvåra vårdpersonalens arbetsuppgifter och i vissa fall även leda till en säkerhetsrisk för personalen. I den vetenskapliga litteraturen framgår det att djurägarens närvaro kan ha en stressreducerande effekt på hundar i kliniska miljöer, tack vare deras starka anknytning. Men studier kring djurägarbesök hos inneliggande hundar på vårdavdelning och dess potentiella effekter på hundens beteendemässiga tecken på stress har inte studerats vidare. Baserat på den genomgångna litteraturen tycks det saknas studier som belyser hur personal inom djursjukvården upplever djurägarbesök och hur detta möjligen kan påverka deras arbetsuppgifter. Syftet med denna studie var därför att undersöka vilka tecken på stress som hundar inskrivna på en vårdavdelning kan uppvisa, samt att undersöka om djurägarbesök till inneliggande hundar påverkar deras beteendemässiga tecken på stress och hur dessa besök upplevs ur djursjukskötare och djurvårdares perspektiv. Detta gjordes genom att utföra en intervjustudie med tre deltagande respondenter där två av respondenterna arbetade på vårdavdelning på samma djursjukhus i Sverige. Studiens tredje respondent arbetade deltid på samma djursjukhus som övriga två respondenter samt arbetade deltid på annat djursjukhus i Sverige. Samtliga respondenter i studien upplevde att hundarna kunde uppvisa beteendemässiga tecken på stress såsom vokalisering och avsaknad av aptit under sin inneliggande tid på vårdavdelning. Samtliga respondenter upplevde att hundarna blev lugnare och gladare i djurägarens närvaro vid besök. Vidare sågs även att inneliggande hundar som tidigare matvägrat valde att äta i djurägarens närvaro samt utförde sina behov i högre utsträckning. Respondenternas upplevelser av hundarnas beteendemässiga tecken på stress varierade efter djurägarbesöken. Hundarnas tillstånd uppfattades antingen som en ökad beteendemässig stress eller som en återgång till det tillstånd hundarna befann sig i innan besöket. Ett djurägarbesök kunde utifrån personalens perspektiv iiss mån fungera tidssparande ifall djurägaren fick i hunden mat och rastade hunden, eftersom detta underlättade och minskade personalens arbetsbörda. Samtidigt kunde djurägarbesök vara tidskrävande i de fall arbetsuppgifter behövde skjutas upp och omstrukturering av arbetsdagen var nödvändigt. Djurägarbesökens påverkan på stress hos inskrivna hundar är enligt studiens resultat varierande och beror på individ, personalens kompetens och hur besöket genomförs. Denna studie utfördes i en mindre omfattning för att ha möjlighet att gå på djupet med tre respondenter i förhoppning att bidra till det outforskade ämnet, däremot krävs ytterligare forskning kring djurägarbesökets effekter hos inneliggande hundar för att slutsatser i större skala ska vara möjligt.