Aggressiva hundar på veterinärkliniken – Orsaker, hantering och medicinering : en enkätstudie

Sammanfattning

Som personal inom djurens hälso-och sjukvård stöter man nästan dagligen på aggressiva hundar i sin yrkesroll. Denna aggressivitet kommer ofta som konsekvens av rädsla, stress, smärta eller obehag kring situationen hundarna befinner sig i. Problembeteenden likt uppvisande av aggressivitet kan utgöra en fara för såväl patienter som personal och djurägare men är i sin grund en del av hundens naturliga beteenderepertoar. Med god kunskap om hundars kroppsspråk och signaler kan djurhälsopersonal upptäcka risksituationer och anpassa sitt arbete och sin hantering innan stress och rädsla eskalerar till aggression. I kombination med användandet av psykotropa läkemedel som kan minska både stress och rädsla, således även risken för aggression kan vi skapa en säkrare arbetsplats och en positivare vårdupplevelse för både hund och djurägare. Syftet med detta kandidatarbete är att undersöka hur djurhälsopersonal hanterar aggressiva hundar i en klinikmiljö, vilka metoder den vetenskapliga litteraturen beskriver för hantering av aggressiva hundar samt att undersöka förekomsten och upplevd effekt av förebyggande medicinering av dessa patienter med psykofarmaka. Fokuset kommer att ligga på metoder och verktyg som främjar en god djurvälfärd och minimering av stress. En litteraturinsamling följt av en enkätstudie utfördes för sammanställning av resultatet. Litteraturinsamlingen användes som del av bakgrunden, diskussion och underlag till frågorna i enkätstudien. En internetbaserad enkätstudie distribuerades till 75 svenska smådjurskliniker via email och lades även ut i två grupper på sociala medier som riktar sig mot veterinärer eller djurhälsopersonal. Enkätstudien bestod av sammanlagt 12 frågor och samlade in totalt 21 slutförda svar. Resultatet från enkäten visade att den vanligaste metoden för hantering av aggressiva hundar i en veterinärmedicinsk miljö var användning av munkorg och krage. Även sedering var en vanlig metod. Lågstress hanteringsmetoder användes i lägre utsträckning än förut nämnda metoder. De läkemedel som flest deltagande veterinärer angav att de använder som förebyggande medicinering till aggressiva hundar var gabapentin och tasipimidine. De flesta tillfrågade veterinärer upplevde att läkemedlen de använde hade viss till god effekt och att de skulle rekommendera användningen av dem som ett verktyg för hantering av aggressiva hundar i en klinikmiljö. Med hjälpmedel som munkorg, psykofarmakologiska läkemedel och belöningsbaserade hanteringsmetoder kan vi skapa en trivsam och säker vårdmiljö för såväl patient som personal. För att öka prevalensen av användningen av förebyggande medicinering med psykofarmaka hos aggressiva hundar och för att stärka det vetenskapliga belägget kring detta ämne krävs fler vetenskapliga studier.