Ekofeministisk litteraturteori som didaktiskt verktyg : En analys av Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur ekofeministisk litteraturteori kan fungera som ett didaktiskt verktyg i svenskundervisningen på gymnasial nivå. Undersökningen baseras på en tematisk närläsning av Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd (1933), där ett ekofeministiskt perspektiv används för att synliggöra de strukturella sambanden mellan kvinnoförtryck och exploatering av naturen i verket. Den litteraturvetenskapliga analysen följs av en didaktisk reflektion som, med utgångspunkt i hållbarhetsdidaktik, diskuterar den ekofeministiska litteraturteorins didaktiska potential i undervisningen. Resultaten visar att teorin rymmer betydande didaktiska möjligheter som väl överensstämmer med gymnasieskolans ämnes- och kursplaner, särskilt genom att främja elevers utveckling av kritiskt tänkande samt deras förståelse för komplexa samhälls- och hållbarhetsrelaterade frågor. Samtidigt visar resultaten att teorins didaktiska tillämpning förutsätter ett kollektivt tolkningsarbete, där gemensamma diskussioner och textsamtal utgör centrala pedagogiska metoder. Detta indikerar att förståelsen av ekofeminismens komplexa och delvis abstrakta frågeställningar utvecklas i interaktion med andra, där kollektivt meningsskapande i kombination med lärarens didaktiska vägledning utgör centrala förutsättningar för utvecklingen av en kritisk och hållbarhetsorienterad litterär kompetens.